Superstarmedias arkivblogg

Här arkiveras det fantastiska skolarbete som en klass gjorde under namnet Superstarmedia. De tävlade i Webbstjärnan under tre år och vann med den här bloggen 2010, kom tvåa 2011 med Revolutionsbloggen och de hade också¨två bidrag med i tävlingen 2012 Ondskan och En värld i krig.

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

Mer elevfilm

Posted in Okategoriserade | Tagged , , | Leave a comment

Spår på Edsviks konsthall

I Sollentuna får elever i år 9 och år 3 på gymnasiet möjlighet att ställa ut sina bilder på Edsviks konsthall. Kommunens bildlärare gör projektet möjligt. Årets tema är Spår. Jag och 9B rekommenderar verkligen ett besök. Anne Bamfords berömda wow faktor garanteras. Klass 9B är förstås representerad med flera verk. Kolla här:

Markus bild

Glada elever på utställningen

Sebastian spanar in Markus bild

Emma Louise och Clara framför sitt verk

Cecilia beundrar Ramis bild

Carin med sin målning

Elviras underbara bild

Malin med sina verk

Superstarmedia på väg

Samtilga bilder tagna av Cecilia
Creative Commons-licens
Posted in 9:an - tredje året, Bilder | Tagged | Leave a comment

Tobias Rawet på besök

I måndags förra veckan fick hela nian besök av Tobias Rawet, en av de som överlevde förintelsen. Hela morgonen höll han ett fötedrag om sitt liv från fyra års ålder till idag. Han fängslade oss alla med sin historia.

Tobias föddes i Polen år 1936 och tvingades som litet barn att att flytta med sin familj till Lodz jude-ghetto. Där fick han uppleva svält och hur hans släkt och vänner fördes bort av nazisterna, själv fick han gömma sig uppe på en vind i flera månader eftersom att han var för ung för att arbeta. En gång om dagen kom hans föräldrar med mat till honom. Annars var han ensam uppe på den mörka vinden.

Något som fastnade i allas minnen var berättelsen om hur soldater kastade ut spädbarn genom fönsterna från sjukhusets fjärde våning. Eftersom att det ansågs för jobbigt att bära ner dem till lastbilarna som skulle föra bort de andra som inte var arbetsföra.

Tobias blev skickad till ett arbetsläger med sin mamma där de arbetade till slutet av kriget då röda armén befriade dem. Han berätade om hur fruktansvärd tågresan till lägret var, hur han och hans mamma fick dela säng med två andra på lägret och att den enda sysselsättningen de hade på kvällarna var att plocka loppor på varandra.

När Tobias och hans mamma befriats återförenades de med Tobias pappa. De bestämde sig senare för att ta en två veckors semester till Sverige för att hälsa på släktningar som nu bodde här. Men de tyckte om Sverige så mycket att de bestämde sig för att stanna.

Det var först när Tobias kom till Sverige som han insåg att det han upplevt inte var normalt. Han hade inte tyckt att det var konstigt att han inte hade rätt att lämna ghettot och att det alltid var ont om mat. Han trodde att livet på arbetslägret var ett helt vanligt liv för en jude.

Nu bor Tobias Rawet i Sverige, han är gift och har barn och barnbarn. När vi frågar om han saknar den barndom han inte hade så svarar han att han lever sin barndom genom sina barnbarn. Han går inte omkring på dagarna och tänker på det som har varit. Utan när han sitter på motorvägen, i bilkön så tänker han på samma saker som alla vi andra tänker på, när han ska träffa barn, barnbarn och vänner och på vad som ska hända imorgon.

Posted in 9:an - tredje året | Tagged , | Leave a comment

Bildprojekt – A Bad Day

Posted in Bildprojekt | Tagged , , , | 2 Comments

Mentalitet, kämparglöd och prestationsångest inom idrott

Jag vet inte hur många gånger under idrottslektionerna jag har hört ordet kämpa. “Bara ett varv kvar nu, kämpa på Ida!” “Bra kämpat, snyggt!” Eller hur många gånger min kära vän Eira har sagt “Vet du vad jag gillar med dig Ida? Du kämpar.” Ordet kastas runt så ofta, och under så pressade situationer, att det nästan har förlorat sin ursprungliga mening. Att springa tills benen domnar och tankarna börjar slingra ihop sig i huvudet. När man har gett precis allt men ändå fortsätter.

Viljan kan bli ditt starkaste vapen, oavsett förutsättningar eller miljö. Det är väldigt ovanligt att helt plötsligt bli det man drömt om. Ja, när det verkligen händer kan det gå ganska snabbt, men då finns det flera tusentals timmars arbete bakom detta som ingen får se. På fotbollsträningar har jag fått höra att du behöver göra en fint perfekt över tusen gånger för att bemästra den. Då är det bara motivationen som styr dig. Övar du vartenda dag hela sommaren, så kommer den att sitta tillslut.

I ett lag är viljan att kämpa extra viktigt, i alla fall enligt min uppfattning. Jag kan leva med att svika mig själv, men att svika mitt lag är det sista jag gör. Det är något fruktansvärt med att få besvikelse och frustration från andra riktad mot sig själv. De behöver ens inte säga något, blickar kanske inte kan döda, men vissa känslor går helt enkelt inte att dölja. Det handlar inte om vad man tycker om den personen så mycket som att ens eget mål, hopp, försvinner samtidigt. Att behöva möta allt det samtidigt som man också straffar sig själv, det är något som ingen vill utsätta sig för. Jag tror att det kan vara något som ligger grunden för kämparglöden och uppoffringen i många lagsporter.

Dessa tankar kan också bli så extrema, och så viktiga att det slår helt fel. Både pressen från andra att prestera, som då kallas mobbing, och pressen från sig själv. När den kommer från sig själv, från sitt eget psyke, då ligger man illa till. Det är bara du själv som kan ta det beslutet om att du klarar det här, det kommer att gå bra. Det ser så enkelt ut när man läser det på ett papper, men låt dig inte luras.

Att kämpa mot prestationsånget är som att slåss mot en osynlig fiende, som kan dyka upp var som helst, när som helst. Han vet precis allt om dig, dina värsta stunder, som han obarmhärtigt använder för att jaga bort allt självförtroende som du lyckats skrapa ihop sedan hans förra attack. Dina stoltaste ögonblick, som han lika snabbt tar ifrån dig och lämnar dig kall, gråtfärdig och tom inombords. Paniken är bara en fråga om sekunder och du vill ingenting hellre än att bli uppäten av marken.

Prestationsångest kan du, som sagt, drabbas av om personer runt om dig sätter mycket press på dig, eller om du själv har för höga förväntningar på dig själv. Oavsett anledning är detta väldigt allvarligt. När det väl satt igång är det svårt att stoppa och har en tendens att sprida sig. Det kryper upp under prov, när du ska prata framför folk och när du skriver ett enkelt brev. Du skriver om och suddar bort, redigerar och redigerar ännu mer, men trots allt är det fortfarande inte bra.

Jag skulle kunna tänka mig att det är precis vad som går genom huvudet på en människa med prestationsångest. Det beror på att jag har känt såhär och fortfarande gör det ibland. Med detta vill jag absolut inte förolämpa folk för vilka detta är ett mycket större problem än det är för mig.

Jag är ganska bra på idrotten och har bra betyg utan att behöva plugga alltför mycket. Så då kan man ju fråga sig vad jag har att noja över? Om du klarat allt så bra som kommer du ju såklart klara allt det andra lika enkelt. Men då måste jag säga att anledningen till detta är precis det ni påpekade, vadå klara allt det andra lika enkelt? Att hela tiden ha människors förväntningar hängande över sig. Man kan ju tänka att om jag skulle misslyckas skulle det inte spela någon roll för dig, men här kommer grejen. Jag bryr mig. Om jag har klart allt det andra ska jag kunna klara det andra också. Annars känns det inte som att det andra räknas längre. Men håller man bara för pressen så brukar det ändå lösa sig.

Nu har jag bara en sak kvar att säga till alla osäkra där ute: Vem har sagt till er att ni inte kan? Ni undrar vad jag har att noja över, och jag frågar detsamma. Jag blir inte besviken om ni misslyckas, jag blir besviken om ni inte försöker. Det kan vara det svåraste som finns, att börja kämpa. Det hjälper kanske inte på en gång, kanske inte heller efter tag, men en dag vänder vinden. Då står du på toppen och helt plötsligt ser alla dina gamla bekymmer väldigt små ut där de ligger nere på botten. Då inser du att det är du som har gjort det här, för det finns ingen annan än dig som hade kunnat stoppa dig själv från ditt mentala mobbande. Du har förhoppningsvis fått hjälp och stöd av många, men det var du som bestämde dig, och tog kontrollen.

Min pappa har ett ordspråk som han brukar citera för mig när vi pratar om sporter “Good things happen to those who work hard.” Det går inte att lova mycket här på jorden, men jag vågar lova dig det här: Så länge som du aldrig ger upp, aldrig slutar kämpa så kommer förr eller senare bra saker att hända dig. Gör ditt absolut bästa. För vilken galning skulle begära mer av dig än det?

Posted in 9:an - tredje året, Idrottsarbeten | Tagged | 1 Comment

Ondska och Godhet

Det är svårt att vara god. Kanske det svåraste som finns. Trots det skulle vissa människor på stjärnberg hamna på godhetslistan. Pierre till exempel, är en av de som helt enkelt hamnade fel. Vissa andra elever som gick och led i tystnad eller blev tvingade till vissa saker är inte heller helt genomonda. Ondska är ett starkt ord i svenskan, men det är godhet också. För att vara ond måste man själv, medvetet skada människor i sin omgivning. Har man bara varit med, tvingats eller gjort något av misstag, är det inte ondska enligt mig.

För att vara god måste du mena väl och göra goda saker, inget taskigt eller tanklöst. Men jag tror att en ond människa kan göra goda saker, även om det inte visas mycket i boken. Sedan finns det normala människor, majoriteten av oss är lite av båda, vi försiktiga svenskar. Det är de som kan säga och göra elaka saker utan att mena det men också göra många goda saker. De som inte vill lägga sig i och inte tycker de har något val. Men det är det som är grejen. Vi har alltid ett val.

Nu vet jag vad godhet är. Godhet är att alltid göra det rätta valet, även när det är svårt, speciellt när det är svårt. Erik gör det han tror han kommer att lyckas, men han gör inte det rätta. Det rätta är alltid det som kommer att betyda det bästa för flest människor, inte för en själv. Jag tyckte Erik gjorde ett bra val när han kämpade mot dem, men jag hade tyckt han gjorde det rätta valet om han inte utmanat dem, och det sista som stod i boken var. ”När taxin lämnade Stjärnsberg och körde ut på stora vägen passerade två polisbilar. De hade tydligen fått min och Pierres film. ”

Problemet är bara att folk brukar blanda ihop vad som är rätt och vad som är bra för dem. En god människa är osjälvisk. Det är därför barn aldrig kan vara onda, de bryr sig för mycket om andra. Men efter ett tag har livet svikit dem nog, och de börjar bry sig mer om sig själva än något annat.

Silverhielm är nog en sådan människa, självklart finns det alltid mer än ett sätt att bli ond och alla har sin egen historia, men jag skulle tro att hans föräldrar satte hård press på honom. När han sedan kom till Stjärnsberg var han fortfarande underlägsen och när han väl kom till toppen ville han bara straffa alla som han kunde komma åt, och speciellt de som han inte kunde komma åt.

Trots Silverhielms sorgliga historia skulle jag ändå kalla honom ond, och Erik också. Jag skulle inte säga att medlen någonsin rättfärdigar medlen. Du måste leva med dig själv också, som Keith Richards sa i Pirates of the Caribbean. Dock är jag inte säker på om jag skulle kalla Darth Vader ond efter att ha sett hans hjärtskärande historia en triljon gånger. Jag antar att all godhet och ondska är i betraktarens ögon, och man har sällan all fakta. Jag är säker på att allför många anser sig själva felaktigen goda eller onda.

Posted in 9:an - tredje året | Tagged | Leave a comment