Tobias Rawet på besök

I måndags förra veckan fick hela nian besök av Tobias Rawet, en av de som överlevde förintelsen. Hela morgonen höll han ett fötedrag om sitt liv från fyra års ålder till idag. Han fängslade oss alla med sin historia.

Tobias föddes i Polen år 1936 och tvingades som litet barn att att flytta med sin familj till Lodz jude-ghetto. Där fick han uppleva svält och hur hans släkt och vänner fördes bort av nazisterna, själv fick han gömma sig uppe på en vind i flera månader eftersom att han var för ung för att arbeta. En gång om dagen kom hans föräldrar med mat till honom. Annars var han ensam uppe på den mörka vinden.

Något som fastnade i allas minnen var berättelsen om hur soldater kastade ut spädbarn genom fönsterna från sjukhusets fjärde våning. Eftersom att det ansågs för jobbigt att bära ner dem till lastbilarna som skulle föra bort de andra som inte var arbetsföra.

Tobias blev skickad till ett arbetsläger med sin mamma där de arbetade till slutet av kriget då röda armén befriade dem. Han berätade om hur fruktansvärd tågresan till lägret var, hur han och hans mamma fick dela säng med två andra på lägret och att den enda sysselsättningen de hade på kvällarna var att plocka loppor på varandra.

När Tobias och hans mamma befriats återförenades de med Tobias pappa. De bestämde sig senare för att ta en två veckors semester till Sverige för att hälsa på släktningar som nu bodde här. Men de tyckte om Sverige så mycket att de bestämde sig för att stanna.

Det var först när Tobias kom till Sverige som han insåg att det han upplevt inte var normalt. Han hade inte tyckt att det var konstigt att han inte hade rätt att lämna ghettot och att det alltid var ont om mat. Han trodde att livet på arbetslägret var ett helt vanligt liv för en jude.

Nu bor Tobias Rawet i Sverige, han är gift och har barn och barnbarn. När vi frågar om han saknar den barndom han inte hade så svarar han att han lever sin barndom genom sina barnbarn. Han går inte omkring på dagarna och tänker på det som har varit. Utan när han sitter på motorvägen, i bilkön så tänker han på samma saker som alla vi andra tänker på, när han ska träffa barn, barnbarn och vänner och på vad som ska hända imorgon.

Advertisements
This entry was posted in 9:an - tredje året and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s