Nu när du är borta

Ingen ska behöva känna hur det känns att förlora den man älskar mest, att förlora den som stått en närmast, allt skulle bli så perfekt ”och du skulle aldrig ha funnits”.

Allting var så perfekt. Banken accepterade vår förfrågan om lån, flyttfirman var klar och vi hade precis flyttat in i våra drömmars villa. Vi hade kommit till ett område med stora tomter vackra hus och trevliga grannar; allt för att du skulle komma. Mamma och pappa kände sig tryggare att bo nära staden, närmare sjukhuset.
På ultraljudet någon månad tidigare hade vi fått reda på att du var en kille och efter många diskussioner vann mamma, du skulle heta Karl. Inom den senaste veckan har allting hänt så snabbt. Vi har inte hunnit etablera oss ännu i vårt nya hem och det stod ouppackade kartonger överallt i villan.

På kvällarna, när allting var lugnt och stilla hemma tog vi långa promenader i den lilla vackert belägna staden längs vattnet. Där gick vi bl.a. Förbi apoteket, vilket jag kommer ihåg då mamma behövde smärtstillande till magen, vi gick också förbi ett antal fler butiker t.ex. en blomsteraffär och en möbelaffär, där det var förvånansvärt mycket turbulens. När vi gick där på grusgången längs vattnet blev allting så klart för mig. Jag visste att allting aldrig skulle bli detsamma.

Vi var en lycklig familj men nu handlade alla samtalsämnen om dig, varför vi flyttade hit var bara tack vare dig och det kändes som om lilla Alice som alltid varit så älskad, nu bara var bortglömd. Det var som om jag inte fanns längre. Du hade kommit in i mitt liv och tagit över allt och det var därför jag klandrar dig. På kvällarna när jag skulle gå och lägga mig så sa jag god natt till mamma och pappa och det ända jag fick tillbaka var en vikning och inget mer, inte ens en blick och sedan fortsatte dem att klappa magen.

På torsdagen då nästan allt var uppackat ur kartongerna kände pappa att mamma behövde ta en paus och tog med oss till operan. Jag hade aldrig varit på operan förut hade hört pappa tala om hur storslagna rösterna var, han sa att det var som godis för hörseln. Pappa hade rätt det var storslaget men på operan insåg jag något mycket viktigare. När jag såg mamma och pappa stå där i båset och hålla om varandra blev jag varm i hela kroppen, jag kände mig lycklig. Innan du hade kommit in i våra liv bråkade mamma och pappa väldigt mycket och nu kändes det som om de var förälskade på nytt. På operan hände något annat emellan dig och mig. När jag gick fram och la min hand på mammas mage fick jag min första känsla av att du var mänsklig, att du verkligen var min syster.

Efter operan var då det hände. Mamma hade en oerhörd verk i magen och var tvungen att sätta sig ner på en bänk. Jag hade aldrig sätt mamma så svag och hjälplös förr.
Mamma ville att pappa skulle vara med henne i ambulansen och när jag vinkade av ambulansen så var redan faster Erika där och hämtade upp mig.

Efter att vi hade ätit så tog faster Erika med mig in till sjukhuset där vi mötte pappa kallsvettig i väntrummet. Han berättade att någonting hade gått fel. När pappa berättade det fick jag en klump i halsen och kände mig illamående. Han berättade att barnet hade dött i magen på väg in till sjukhuset, nu låg mamma i narkos och doktor L gör allt för att spara hennes liv.

Detta var den mest plågsamma dagen i mitt liv. Och när doktor L till slut kom ut med beskedet att du var död Blev allt så tomt. Och nu när ni är borta är det enda som finns kvar av er två kistor, en liten och en stor. Av Anton Thelander

This entry was posted in 9:an - tredje året, Noveller and tagged . Bookmark the permalink.

1 Response to Nu när du är borta

  1. Ida says:

    Vilken rörande novell! Det går verkligen att leva sig in i hur Alice kände sig. När hon tillslut accepterade och började tycka om sin lillebror, så gick allting fel. 😦

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s