Tänk vad världen är liten

Jag slog 50 50 50 på telefonen. På lappen jag hade hittat hade det stått Operan 50 50 50, det måste väl vara telefonnumret till Operan. Det gick två signaler innan jag tryckte röd lur och avbröt. Vad skulle jag ens säga om någon skulle svara? ”Hej jag heter Vera, och jag undrar om ni har kontakt med någon som heter Alice, eller kanske Karl?” Nej.

Jag måste först ta reda på mer, lista ut vad mer av orden och siffrorna på lappen stod för.

Egentligen kanske det inte var något alls med lappen, men eftersom den var kvarglömd i huset där min pappa precis flyttat in, ville jag på något sätt tyda den. Kanske var det bara att jag ville fördriva tiden, man har inte direkt mycket på schemat när man är arbetslös. Ett par arbetsintervjuer hade jag i och för sig de kommande dagarna, men det var inte mycket att planera eller förbereda sig på.

Jag kollade ner på lappen. Läste orden om och om igen och försökte lista ut var jag kunde börja. Flyttfirman måste ju ha varit flyttfirman de tog hjälp av när de skulle flytta ut ur huset. Möbelaffären kanske var att de skulle köpa nya möbler till sitt nya hem. Apoteket kunde jag inte alls förstå vad det skulle stå för, men blev när jag läste det påmind om att jag var tvungen att köpa ny pollenmedicin.

Jag drog på mig min nya röda kappa och började cykla bort mot Centrum. Det var en skön vårdag. Runt 8 grader, vindstilla och sol ska man inte klaga på i Mars. Jag ångrade snart att jag hade tagit på mig kappan, när jag cyklade blev det otroligt mycket varmare än jag hade trott. Efter 10 minuter av hårt trampande och flås låste jag fast cyklen i stället utanför Centrum och började gå in mot Apoteket. Det tog inte lång tid på Apoteket, det var måndag, och eftersom de flesta jobbar på måndagar var hela Centrum nästan helt folktomt.

Jag var på väg ut till cykeln igen när jag fick syn på siffrorna. 15 11 33. Var hade jag sett det numret förut? Då slog det mig! Lappen, numret stod på lappen som jag hade hittat i pappas nya hus. Jag drog upp lappen ur fickan och, mycket riktigt, där stod siffrorna, 15 11 33. Numret gick till en blomsteraffär, Majas blommor. Jag kollade ner på lappen, och där, strax under telefonnumret stod det Blomsteraffären. Jag hade börjat cykla hemåt när jag fick världens snilleblixt! Brevlådan, efternamnet till husets förra ägare stod ju på brevlådan.

Pappa hade ringt senast igår och påpekat att jag måste hjälpa honom att fixa en ny sådan där liten snitsig skylt där det skulle stå Svensson. Helst B. Svensson, pappa tyckte det var viktigt med det är B:et eftersom han tyckte att alla i hela Sverige hette Svensson. Då ville han ha den lite mer unik men ett B som stod för hans förnamn Börje.

Eftersom pappa hade flyttat in bara två kvarter ifrån min lilla lägenhet, åkte jag förbi på en gång för att se vad det egentligen stod på brevlådan. Bendell. Det kan väl inte vara så många i Sverige som heter Bendell?

Väl hemma igen så gick jag in på datorn, letade upp någon namnräknehemsida. Det är egentligen mest på skoj folk brukar gå in på sådana sidor och kolla hur många som heter likadant som en själv. Jag knappade in Bendell i sökfältet och klickade på sök. Efter en knapp sekund kom det upp tre namn. Rolf Bendell, Karl Bendell och Alice Bendell. Yes! Två av namnen hade ju stått på lappen. Mitt detektivarbete gick framåt i alla fall!

Efter lite sök på eniro.se såg jag att alla Bendell hade samma adress, de var alltså en familj. Kvarnvägen 12, adressen de var registrerade, på låg inte så långt härifrån. Det var på vägen bort mot Centrum och det tog nog inte mer än 7 minuter att cykla dit. Det var ju lite knasigt att bara flytta ett par kvarter tycker jag. Men jag bestämde mig för att cykla dit och bara se efter hur huset såg ut, och om jag hade tur kanske jag skulle kunna skymta någon i familjen Bendell också!

Jag tog med mig lappen, men denna gången hoppade jag över att ta på mig kappan.

Jag stannade cykeln utanför det vita huset på Kvarnvägen, för att det inte skulle se ut som att jag var någon brottsling som stod och spanade efter inbrottsmöjligheter slog jag mig ner på bänken som stod på andra sidan gatan. Då såg jag hur en lampa tändes på övervåningen! Någon var hemma ändå, jag hade haft väldigt mycket tur idag. Jag satt kvar på bänken och tog upp min mobil och knappade iväg ett sms till pappa, mest för att jag inte ville glo på huset.

”Hej pappa, spelar det någon roll vilken färg din skylt till brevlådan är? J” Det började bli lite kallt, jag kunde visst aldrig ta rätt beslut när det gällde kappan. Ungefär en kvart och fyra sms senare öppnades dörren till det vita huset. En flicka i 14-års åldern steg ut och började gå ner för trappan. Hon hade precis stängt grinden bakom sig när dörren öppnades på nytt.

Herregud, jag tappade hakan, för det var inte den mannen jag hade tänkt mig. Den här mannen kände jag igen, vi hade varit på middag hos min storasyster en gång tillsammans. Det var min storasysters pojkvän Karls pappa. Det var alltså ”hennes Kalle” som var Karl Bendell.

”Alice, har du nyckel med dig? Jag tänkte åka och lämna en kartong till Kalle, så jag kanske inte kommer vara hemma när din träning slutar..”

Flickan som jag nu visste var Alice Bendell kände efter i jackfickan och fiskade upp en nyckelknippa och log ”jarå”.

Jaha, nu var det nästan klart. Jag kunde alltså bara fråga min syster och hon skulle antagligen kunna förklara alla orden på lappen, eftersom hon har varit nästan mer med Kalles familj än sin egen det senaste året. Jag skickade iväg ett nytt sms ”Hej Syster, kan du träffas imorgon eller något? Jag har lite frågor till dig.” Svaret kom redan efter någon minut ”Nej jag jobbar imorgon, som de flesta människor med jobb 😉 Men tar det lång tid, jag har tid någon timme nu på direkten?” Det var tur att jag bor i en sån liten håla, det tar inte mer än en kvart att ta sig någonstans. ”Vi möts utanför dig om 10 minuter då!” skrev jag tillbaka.

Sagt och gjort, 10 minuter senare stod vi utanför min systers port. Jag tog fram lappen och frågade om hon möjligen skulle kunna förklara alla orden. Det kunde hon, hon hade nämligen varit med när Kalle skrev lappen.

”Kalles och Alices mamma och lillasyster dog för ungefär två månader sedan. Då hade de två kistor en större till Elsa, och en mindre till Erika, lillasystern. De hade en jättefin begravning, de hade beställt blommor från blomsteraffären i centrum, dit det där telefonnumret dessutom går.” Sa hon och pekade på 15 11 33.

”Det var då, som Kalle och jag planerade att flytta ihop, de bestämde sig för att flytta ifrån sitt gamla hus till något mindre som de hade råd med på bara Rolfs inkomst. De hade i för sig en del av mamman, Elsas, pengar på banken. Rolf var tvungen att skaffa ett till deltidsjobb på Operan, för att kunna försörja honom och Alice. De fick sälja en del av sina gamla möbler på blocket och köpte dessutom lite nytt i möbelaffären. Rolf som gick in i djup depression efter sin hustrus död, gick till en doktor, Doktor L, och fick utskrivna antidepressiva tabletter som han skulle hämta ut på apoteket.” Hon tog en paus och fortsatte sedan:

”Jag trodde du visste det mesta av det här, även om jag inte hade berättat det. Kalle vill helst att inte så många vet, så han kan bli behandlad som innan alltihop. Så inte alla bara är blyga och tycker synd om honom. Men nu när de glömde lappen i huset och du hittade den, kunde jag ju inte låtsas som att jag inte visste”

Jag blev helt chockad. Jag hade ingen aning, inte för att jag hade varit så engagerad i min systers och Karls förhållande, men något borde jag nog ha vetat. I alla fall att pappa hade flyttat till deras gamla hus. Det kan verka konstigt att jag egentligen var rätt nära allt lappen handlade om, men så är det väl när man bor i en liten stad. Alla är på något sätt kopplade till varandra.

Tänk vad världen är liten.

This entry was posted in Noveller and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s