Malins krönika

Så här i mitten av höstterminen har vi precis avslutat en del grupparbeten och även påbörjat några nya.  Vi blir indelade i grupper, vissa med kompisar i, och vissa med andra som vi inte känner lika bra. Det är många som vill byta grupper så att de får jobba med kompisar. ”Jag jobbar bäst med någon som jag känner”.

Jag tycker att arbetet ofta blir seriösare om man inte jobbar med sina bästa kompisar. Man låter inte saker som har hänt på rasten störa ens skolarbete. Samtidigt kan det vara skönt att jobba med någon som man känner bra, så att man är lite mer avslappnad. Men jag tycker att det är jättekonstigt att folk klagar när de får chans att lära känna andra personer bättre.

Alla dessa grupparbeten fick mig att tänka på att man ofta får höra att ”Jag fick göra allting själv”. Men är det verkligen sant? Är det bara något man säger?

Visst, det kanske är en person som får göra det mesta själv. Men jag tror att det är för att den personen inte vet hur eller kanske inte vågar kommunicera med den andra medlemmen i gruppen. Men det är knappast de andras fel. Då borde man inte heller skylla på dem.

Jag tror att det också finns många som har ett för stort ego för att kunna be om hjälp och erkänna att de inte gjort allt själva. Men då har de missat poängen med grupparbeten. Alla ska göra lika mycket och då kan man inte sitta där i andra änden av klassrummet och inte kommunicera.

 Alla har väl hört uttrycket Ingen är perfekt, jag tror att det är många som ändrar det till Alla förutom jag kan ingenting. Det är nog många som inte vill säga att ”Det här gick bra eftersom att jag lyssnade på min gruppmedlem” så länge gruppmedlemmen inte är en kompis.

Jag tror att det är många som säger att andra inte hjälper till bara för att ha något att berätta. För hur bra låter det inte i andras öron att man gjorde en hel Power Point redovisning på tio sidor själv. Att säga att man till och med fick skriva den andras stödordskort låter ju ännu bättre! Kanske har du gjort ett grupparbete utan att den andra gjorde något. Du kanske sa till att han/hon skulle hjälpa dig.

 Men om du tänker efter. Ville du ha hjälp, eller ville du ha något att säga till kompisarna under lunchen?

Har du tänkt på att orsaken till att din gruppmedlem inte gör något kanske är din reaktion när du fick veta att det var han/hon som du skulle jobba med? Om du ska arbeta med en person som du vet inte vill arbeta med dig, har du väl ingen lust att jobba med den?

Nu skulle du säkert svara ”Nej, men jag skulle samarbeta i alla fall”.  Då kan jag bara säga att du kanske borde göra så också.

 För jag tror att anledningen till att du inte får någon hjälp är att du inte låter den andra göra något, och varför inte då? För att du inte vill samarbeta med den! Var det inte du som skulle ”samarbeta i alla fall”?

Min åsikt är att vi ska göra oss av med vår stolthet och vara lite, eller ganska mycket självkritiska, innan vi säger att ”andra inte gör något”.  Det är ju hur dumt som helst att klaga på att man inte fick något som man inte ville ha.

This entry was posted in Krönika and tagged . Bookmark the permalink.

1 Response to Malins krönika

  1. Ida says:

    Bra krönika!
    Även fast jag inte tycker som dig väcker det många tankar och det är det som är poängen med krönikor. =D

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s