Columbus – ett misstag som förändrade historien

Vattenytan låg spegelblank under Santa Maria, som enkelt bröt sönder vågorna då hon sakta gled fram. Christoffer Columbus hörde vattnet stänka på båtens sidor, och han vände blicken upp mot de stora vita seglen, som verkade grå och matta i nattens mörker. Vinden var lätt, men mycket kylig. Han drog kappan tätare om sig, och tog ett djupt andetag. Luften smakade salt.

En besättningsman hade några timmar tidigare, då solen fortfarande glänste på himlen, frågat om han och de andra i besättningen någonsin skulle få andas frisk luft igen. Christoffer hade trotsigt sett rakt in i mannens ögon och frågat honom om han började få nog, efter bara en månad till havs. Om mannen inte orkade kämpa för målet längre, om han hellre skulle välja att vända hem och svika kungen och drottningen. Svika Spanien.

Mannens gröna ögon hade mörknat, men han såg ut att ha kommit på bättre tankar när han vände Christoffer ryggen och lufsade iväg. Christoffer hade varit belåten med sin lilla förmaning till mannen, tills han en stund senare kommit på att han inte besvarat frågan. Han visste att han med flit undvikit att göra det. Han ville inte erkänna det för sig själv, men efter 33 dagar på Atlanten, och lika många nedpräntade helt händelselösa sidor i loggboken hade han själv börjat ställa sig samma fråga som den grönögde besättningsmannen. Efter en stunds funderande hade han bestämt sig för att inte ägna mer tid åt att grubbla över mannen och hans fråga, och ännu mindre frågans svar.

Det var kallt nu. När Christoffer sänkte blicken från de mäktiga seglen som fört karacken så långt ut över det farofyllda havet såg han sin egen andedräkt långsamt förvandlas till vit dimma, som gnistrade till i mörkret, och sedan försvann lika fort som den kommit till.

Det sades ju att havets faror låg österut, vid Afrikas kust. Berättelser om något som skulle kunna hota expeditionen existerade inte. Men om man vände på det så var det ju inte så konstigt. Santa Maria var det första skeppet som någonsin korsat dessa vatten. Alla historier har en berättare. Ingen visste vad som fanns här ute. Det var en tanke Christoffer inte hade funderat över förut, och den skrämde honom.

Plötsligt såg han Felipas och Diegos ansikten framför sig, och reglingen, och vattnet bakom den blev plötsligt suddigt. Christoffer blundade hårt tills hans familjs ansikten tonats bort i mörkret. När han öppnade ögonen var de fyllda med tårar, som han hastigt blinkade bort. Nej, att gråta och sakna skulle inte hjälpa honom. Men han skulle kunna offra vad eller vem som helst för att få se dem igen.

En kall bris svepte över hans ansikte, påminde honom om verkligheten. Christoffer rös och gick fram till reglingen. Niña och Pinta syntes inte till, bara vatten, och en horisont långt borta, inget mer. Jo, tystnaden. Christoffer hade lärt sig att njuta av tystnaden, den var honom sällan förunnad under de långa dagarna med besättningen till sjöss. Men nu på natten, när månens sken var den enda ljuskällan i det oändligt svarta, föraktade han den som en fiende.

Tystnad. Inget mer. Eller?

Han kisade. Lurade han sig själv, eller fanns dedär kullarna på riktigt? Med skeppets rörelser blev hans synvilla plötsligt verklighet. Han såg kullarna bli till sand, orörliga dynor som lystes upp av stjärnorna. Konturerna av träd uppenbarande sig, och bakom dem syntes buskar.

Christoffer tog ett djupt andetag. Han kände inte saltet längre, det var som att det aldrig funnits där. Han blundade.

”Land, land!” hördes plötsligt en skarp röst, som en pil genom nattens tystnad. Skeppet vaknade plötsligt till liv, och kakofonin växte till öronbedövande när besättningsmännen skrikandes rusade upp på däck. Christoffer log och öppnade ögonen.

Bredvid honom stod mannen med de gröna ögonen. Han gav Christoffer ett tveksamt leende. Christoffer besvarade det.

De båda männen vände gemensamt huvudena tillbaka mot land. Mot Indien.

~

Columbus resa var ett misstag. Visst kom han i land, och det han och besättningen såg den där oktobernatten var ingen hallucination. Dock tillhörde ju buskarna, träden, och sanddynerna han såg under månens sken inte Indien.

Columbus var inte dum – han visste att jorden var rund. Detta gjorde honom dock inte speciell på något sätt, under hans tid var det få av de erfarna sjöfararna som fortfarande höll fast vid teorin att jorden skulle vara platt. Det som utmärkte Columbus var att han kommit fram till en teori. En teori som sa att i stället för att från Spanien segla söderut längs Afrikas kust, så kunde man åka rakt västerut, och på det sättet komma till Indien, just eftersom jorden är rund.

Hans teori är det ju inget fel på, den är ju helt korrekt. Det finns bara ett problem. Något som vi idag ser som en självklarhet efter att ha tittat på världskartor utan tomma fläckar ända sedan vi var små, men som var helt okänt på den tiden – nämligen att Amerika ligger i vägen.

När Columbus steg iland möttes han av en befolkning han kallade indianer, eftersom han trodde att det var Indien han hittat. Deras övärld blev en stor besvikelse för Columbus, som lovat sina härskare guld och rikedomar. Han lyckades trots allt skrapa ihop en del innan han åkte tillbaka till Spanien. När han återvände togs han emot som en hjälte, men det dröjde inte länge tills Ferdinand och Isabella skickade tillbaka honom. Columbus kunde inte neka, han var tvungen att skaffa fram det guld han lovat kungaparet. För att göra det fick han alla indianer på ön Haiti som var över 14 år att skaffa fram guld åt honom. Den som inte lyckades samla ihop en bestämd mängd varje månad riskerade att bli avrättad. Med tiden blev det svårare för indianerna att skaffa guld och fler och fler miste livet. Drygt 50 år senare var indianerna utrotade från ön.

Columbus fick aldrig veta att det var Amerika, och inte Indien han upptäckt under sin livstid. Kanske anade han det, men det var ingenting han anförtrodde någon.

Jag, och många med mig tycker inte alls om vad Columbus gjorde med ursprungsbefolkningen, eller indianerna han fann när han kom dit. Dock tycker jag ändå att det är lätt att döma honom utan att försöka se saken ur hans perspektiv, för jag tvivlar på att det var lätt situation att befinna sig i.

Man kan ju fråga sig hur han resonerade. Personligen är jag övertygad om att en hel del stolthet var inblandad, och att han nog inte ville erkänna för sig själv att han faktiskt tvivlade på om det verkligen var Indien han upptäckt. Jag är övertygad om att han var orolig för vad kungaparet Ferdinand och Isabella skulle säga om han kom hem tomhänt resa efter resa, och vad de skulle göra med honom då. Han hade ju trots allt fått deras förtroende, vilket inte varit en lätt uppgift. Hans familj, och hela Spanien spelade säkert också en viktig roll i varför han var redo att offra så många liv.

Det är enkelt att komma 500 år senare och säga att Columbus gjorde fel. Men han hade det nog inte heller så lätt när allt kommer omkring. Dock kan man inte komma ifrån att Columbus utrotade 300 000 människor för att återvända hem med guld i lasten.

Något man kan fundera över är varför Columbus uttrycks som Amerikas upptäckare, när vikingarna, och inte minst ursprungsbefolkningen själva, bara är två av många exempel på människor som satte sin fot där innan spanjoren. Antagligen är det så för att det var han som satte Amerika på kartan. Men det visste man ju inte då. Trots allt var ju Columbus resa faktiskt oavsiktligt fel. Och om han inte lyckats övertyga kungaparet, och hans resa bara hade blivit ännu en av världens ouppfyllda drömmar, hade ju någon annan upptäckt den nya världsdelen till slut.

Vare sig man tycker att Columbus valde rätt eller fel vägar under sitt liv kan vi väl alla vara överens om att hans resa förändrade historien. Både konstruktivt och destruktivt.

This entry was posted in Faktatexter, Noveller och berättelser and tagged . Bookmark the permalink.

1 Response to Columbus – ett misstag som förändrade historien

  1. Elvira Lundin says:

    Du skriver så otroligt bra litterärt, man kan verkligen se allt framför sig! Och intressanta spekulationer kring Columbus, jag instämmer på alla punkter. (:

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s