Varför inte utrota den svenska vargstammen?

År 2010 inleddes vargjakten för första gången på flera år i Sverige. Ett beslut som väckte både triumf och vrede; med åsikter från människor som var både för och emot beslutet. Detta har lett till hetsiga diskussioner och elden brinner stark än idag. Frågan är ännu mycket aktuell. Här finns fortfarande utrymme till förändringar – åt båda sidor. Så hur vill vi ha det? Åt vilket håll ska förändringarna gå, och vad blir konsekvenserna?

     Att vargen river får och renar och dödar hundar har länge varit ett omtalat problem. Detta tycks dock inte vara den enda orsaken till den införda vargjakten. Nej, orsaken verkar faktiskt stå i vetenskapens namn; vargstammen i Sverige är inavlad, men i och med licensjakt på varg skulle dessa individer skjutas och Sverige skulle föda en frisk vargstam.

     Efter vargjakten visades det sig dock att alla skjutna individer var fullt friska sådana. Oansvarslöst, skulle jag vilja säga. Dock så ska jag inte framföra argument mot vargjakten i sig – jag tycker det är okej med vargjakt under vissa kriterier: Att den utförs med stort ansvar, och att man håller koll på vilka individer man skjuter; ska syftet vara att föra en friskare vargstam ska individerna man skjuter också med säkerhet vara de som är sjuka. Men som sagt, här har jag tänkt argumentera för vargens existens i Sverige. Det är nämligen väldigt många som anser att vargen bör utrotas helt i vårt land. Och visst skulle det vara en förnuftig lösning, att bara göra sig av med problemen på det här viset?

Orsakerna till konflikter mellan människan och vargen

Problem som vargen medför

De senaste åren har ca 40-70 hundar angripits av rovdjur per år, varav de flesta attacker vargen står för. Ungefär hälften av fallen har lett till att hundarna avlidit. Samtidigt dödas omkring 2400 jakthundar i trafiken varje år. Det finns statistik som visar att endast en av fem hundar som används vid jakt i vargrevir dödas av varg. Data visar också att fallen där jägare råkat skjuta sina hundar av misstag är fler än de fall där hundar dödas av varg. Faktumet kvarstår dock att vår civilisation är beroende av dessa jakthundsdödande fordon. Vargen däremot, drar vi ingen nytta av. Den medför endast problem, kan man tycka.

     Det händer också att vargen river får och renar, och detta medför stora skador och påverkar ekonomin negativt för bönder och samer. Älgen vållar dock betydligt större skada och mer kostnader där den trampar runt i skogen och ger sig ut på vägarna.

     Det finns åtgärder för att förebygga vargens attacker. Egentligen är antalet dödade hundar av vargen en struntsumma i jämförelse med antalet dödade hundar i trafiken och även om de ekonomiska kostnaderna för uppehället av älgen i skogen är större än de summor som åsamkar bönder och samer så är vargen ett problem, det kommer inte vi som är för vargens existens undan.  

     Visst är det lätt att önska. Ofta finns det också en särskild mall för hur man ska önska och hur man ska bedöma andras önskningar. Det klassiska är att önska sig fred på Jorden. Väljer man istället att önska sig en ny, dyr sportbil ses man som oerhört självisk och egocentrisk. Vad spelar det dock för roll egentligen, vad man önskar? Folk är bra på att önska och utlåta sig om saker utan att ha några vidare grunder för att uppfylla dessa önskningar. Så ofta handlar det inte om annat än tomma ord. För att sätta färg på dem behöver vi handla och uträtta. Låt oss därför se vad som kan göras för att minska risken av vargens attacker (en viss risk finns alltid, likaså finns risken att du dör i trafiken nästa gång du sätter dig i bilen, eller att ditt barn blir överkört på vägen till skolan). Även om det dock bör fortsätta påpekas att vargen bara är ett av många problem, och kanske inte så stort som många tror.

     Protectors väst är till för hundar och är försedd med taggar för att skydda hunden mot eventuella vargattacker. Den har ännu inte prövats särskilt mycket, och det gör det svårt att bedöma dess verkan. Detta finns dock som metod, även om den behöver utvecklas, enligt dem som har testat den. Bröstremmen om hundarna sitter t.ex. för löst.

     Sedan finns det vargpinglor att sätta på hundens halsband för att avskräcka vargen från att attackera hunden, huruvida det här fungerar eller ej står dock oklart. Det finns fler metoder, men ärligt talat, så verkar de flesta än så länge otestade.

     Att hindra vargen från att riva får är ett annat problem, stängsel är dyrt och inte helt vattentätt. Däremot så framfördes en annan idé i ett program på Svt2 när de hade en speciell temakväll som handlade om vargen. En bonde hade blivit av med ett flertal får på grund av en vargflock i närheten, och råddes att spela upp inspelade yl för att avskräcka vargarna från att komma tillbaka. Flockens yl handlar nämligen inte enbart om att stärka sammanhållningen i flocken utan talar också om för andra vargar att det här är deras territorium. Det fungerade. Den här metoden har jag dock inte stött på på andra håll.

     Utifrån detta verkar det som att de flesta metoder mot vargens attacker ännu inte är särskilt utvecklade. Ändå anser flera stenhårt redan nu att vi inte kan ha vargen här i Sverige, att inget hjälper och att vår relation inte kan göra några förbättringar. Hur kan man dra en sådan slutsats innan man ens har försökt med andra alternativ? Alternativ kostar dock både pengar och tid och det är väl det som bromsar upp det hela.

     Renarna vandrar fritt på fjället. De blir en del av kategorin för rovdjurens naturliga föda. Samerna är förmodligen de som drabbas hårdast av rovdjuren, de får ju ersättning från staten men den täcker knappt en femtedel av förlusterna. 

     Jag är väldigt intresserad av samerna och deras kultur. För nästan exakt ett år sedan vandrade jag i fjällen för första gången, närmare bestämt jämtlandstriangeln. Vi var trötta, det var kallt och luften härjades av blåst och regn. Ändå kunde jag inte låta bli att vandra fram med ett leende den dagen. Jag hade sett renar för första gången, och det var något alldeles speciellt med dem. Djur som tillhörde människan och hade det där vilda över sig på samma gång – och som verkligen ingav fridfullhet ute på fjället. Den här sommaren var det dags för fjällvandring igen. Jag och pappa gav oss ut på Kungsleden, nästan ända uppe vid norra riksgränsen (Abisko-Nikkaluokta) och längs vår vandring passerade vi flera små samevisten och även en hel del renar. De små byarna vid bergens fot ovanför trädgränsen väckte stor fascination och beundran hos mig.

     Jag vill absolut bevara samernas kultur, och står inte blind för att deras renuppfödning påverkas väldigt negativt av rovdjuren. Jag måste dock få påpeka att lodjur och järvar är de främsta bovarna i detta drama. Det står alltså som ett faktum. De stora djuren i Sverige utgör problem för människan. Även växtätarna. Så varför då allt hat mot just vargen? Som redan nämnt är nog älgen den största skadegöraren. Här går dock kostnaderna ut över staten och inte enskilda invidiver. Det är givetvis inte rättvist att jag sitter här med mina åsikter när det är samerna som drabbas. Därför borde först och främst rovdjuren spridas över hela Sverige, inte ha de tätaste stammarna uppe i norr hos samerna. En större spridning mellan individerna skulle ta bort det faktum att just enskilda byar drabbas som hårdast. Sedan så ska ersättningen till samerna täcka förlusterna. Huruvida en arts existens överlever eller inte borde vara något som angår alla – och därmed borde problemen också vara något som drabbar alla, och som alla hjälper till att bearbeta. Ekonomin ska inte drabba enskilda invidiver, utan staten, som står för alla medborgare. Men varför gå med på detta, när vi kan lägga våra pengar på annat istället? Varför prioritera på det här viset, vad tjänar vi egentligen på det? Vi återkommer till detta längre ner.  

Fruktan för vargen

En annan aspekt till detta varghat är fruktan. Vi fruktar mycket, och detta behöver inte nödvändigtvis genljudas av negativ klang. Tvärtom har rädslan för döden och våra instinkter som säger stopp innan vi gör något alltför riskfullt tagit oss genom evolutionens lopp. Dock så finns det en till grund för fruktan. En som jag tror vi gott skulle klara oss utan. Det är fruktan som grundar sig på bristande kunskap. Och det är denna orsak som gör att vi räds vargen, skulle jag våga påstå. Vargen är givetvis inte ofarlig för oss människor, det finns situationer då den känner sig trängd och hotad – den blir rädd, liksom alla andra djurarter inkluderat människan skulle bli, försatta i samma läge. Senast ett dödsfall dokumenterades med vargen som missdådare här i Sverige var 1821. Den skyldige hade som valp vuxit upp hos människor och på så sätt aldrig lärt sig att jaga. Idag behöver vi inte löpa risk för att vargen skulle se en människa som något ätbart, vi har nämligen gott om byte. Känslan finns ändå där.

     Låt oss jämföra med mörkerrädslan. Att korsa en skog en sen kväll ger kalla kårar och du skyndar på med stegen. För tänk om du inte är ensam? Tänk om någon förföljer dig? Det låter faktiskt som det… bröts inte en kvist nyss? Tänk om. Så vänder du dig om, och möts av vetskapen att ingen faktiskt är där. Du tvingar dig själv att inse att allt bara har varit inbillning, och fortsätter genom dunklet något lugnare till mods.

     Någon har dragit ett mystiskt och skrämmande hölje över mörkret. Denna någon är faktiskt människan själv. I vår kultur förknippas mörker med negativa och sorgliga händelser. Mörkret blir alltså en symbol för saker vi fruktar eller helt enkelt inte vill ha att göra med. Låt oss sedan gå tillbaka till vargen. Se bara på de myter som vargen har huvudrollen i, och hur de skildras i dem: Skoningslösa bestar som är så långt från människan man kan komma. Mörkret och vargen. Kan du se likheten? Båda symboliserar något vi fruktar, vi är alltså i själva verket orsakerna till dessa associationer. Låt mig dessutom återigen klargöra att tusentals trafikolyckor sker varje år på grund av älg och rådjur, ändå så är det ingen som går runt och fruktar dem. Förmodligen hade den som gjort det varit den som setts som fånig och överdriven– dessa djur bär på helt andra associationer. 

     Jag hade mer än gärna delat med mig av lite fakta om vargen, men jag har redan på känn att denna text kommer att bli alltför lång, så låt mig sammanfatta med att säga: Vargen är en av de mest intelligenta och sociala arterna på Jorden. Förmodligen också på så sätt en av dem som har mest gemensamt med människan.

Gemensamheter med människan leder oss till nästa punkt. En sista stark orsak till den grova fientligheten mot vargen är konkurrensen om byte som den utgör. Jag ser dock inte hur detta skulle kunna vara en avgörande faktor för en arts överlevnad. Jakten är väl egentligen avsedd för att minska den kraftiga älgstammen? Vad gör det då att vargen hjälper till? När jag ser på samernas situation förstår jag vilka svårigheter rovdjuren medför, men jag kan inte riktigt känna samma empati till jägarna. Detta för att det angår en hobby och inte levebrödet. Ska en hobby gå före en art? Hur väljer vi då att prioritera?

Så kommer vi till den stora frågan: Varför göra sig detta besvär med vargen?

För 13,7 miljarder år sedan uppstod Universum bestående av energi, materia, rum och tid från tomma intet. Sedan dess har Universum fortsatt att expandera, stjärnor har fötts och dött, planeter har bildats. Det finns ett ofattbart stort antal planeter bara i vår galax, att flera av dem har liv står sig troligt. Men det finns bara en planet vi med säkerhet kan konstatera att det finns levande organismer på. Det är vår egen planet; Jorden.

     9,2 miljarder år efter att Universum skapades färdigutvecklades vår galax Vintergatan. 0,7 miljarder år efter det uppstod de första livsformerna i haven på Jorden. Sedan dess har mycket hänt, och mycket håller på att hända. Arter dör och arter uppstår. Det är den fantastiska evolutionens gång. Vi måste alla hela tiden kämpa för att överleva, rovdjur som växtätare. Jorden kan se så perfekt ut – kan detta verkligen ha skapats utifrån en slump? Nej, det har inte skapats av en slump. Varför livet uppstod överhuvudtaget kan ingen i nuläget svara på – men att Jordens förutsättningar måste ha varit de rätta kan vi alla vara överens om. Det vi ser idag är resultat från historien, något utvecklas och tränger undan något annat, vinden slipar ner klipporna och vattnet fårar berget och bildar kanjoner.

     När växtätarnas hjordar ökar i storlek, får rovdjuren tillgång till mer föda och ökar på så sätt också till antal. Vilket resulterar i att hjordarna blir mindre, och likaså tillgång på byte för rovdjuren, som på så sätt minskar i antal de också. Och därför hålls jordens ekosystem i balans. Arterna håller varandra i schack.

     Detta är dock något som den moderna människan har ändrat på. Schackspelet har fått en allsmäktig vinnare. Frågan är hur vi klarar av och hanterar den här rollen? Hundratals arter utrotas för att människan ska få mer plats – den perfekta balansen har rubbats, och inte utan konsekvenser.

     Varje individ jobbar för sin egen överlevnad; det har varit livets syfte genom historiens gång; att föra sin genetiska uppsättning vidare. Detta hade inte fungerat, om inte arterna tagit ut varandra och jämnat ut varandras intensiva försök till överlevnad.

     Homo Sapiens tog sin utveckling från aporna, och gör hela tiden framsteg i historien. Vi är störst. Vi är starkast. Vi är överlevarna. Inte kan vi klandras. Vi har tragglat oss fram på samma villkor som övriga arter – och likaså härstammar vi från de allra första, encelliga organismerna. Vi fann vägen. Till makten, till toppen. Här kommer två små vägar, båda två med förgreningar, och vi ska försöka ta oss in på båda:

     Har inte människan, som den mest framgångsrika och intelligenta arten vissa rättigheter och förmåner? Det är ett sätt att se på saken. Då har vi väl full rätt att utrota en annan art, för att gynna vår egen? I samhället har människan vissa rättigheter – men på så vis också skyldigheter, annars hade inte samhället fungerat, uppnått den där balansen. Rättigheter fungerar inte utan skyldigheter. I och med att vi lever i ett demokratiskt samhälle har vi rätt att rösta; det medför också vissa skyldigheter, såsom att följa lagarna ett samhälle kräver. Utan den skyldigheten hade vi inte haft någon vidare demokrati – som tidigare sagts i föregående text; friheten skulle kväva sig själv. Vi behöver våra rättigheter. Liksom våra skyldigheter. Vill man mena att människan skulle ha vissa rättigheter som den mest intelligenta arten kommer man inte ifrån att vi också har vissa skyldigheter. Att ha rättigheten att kommendera över övriga arter som tillsammans utgör en perfekt balans i ekosystemet är inte utan att också ha skyldigheten att ansvara för att bevara arterna.

     Här kommer vi till en punkt som slår över föregående. Vad är rätt, och vad är fel egentligen? Vem kan avgöra det? Försök att ta in hela Universum – det är en situation som vi inte riktigt kan greppa. Vi kommer aldrig kunna sätta oss in i den fullständigt. Dock så handlar detta om att tänka objektivt. Objektivt sett, skulle inte den rätta handlingen respektive den felaktiga existera. Det skulle inte vara mer rätt av en individ att låta en främling leva framför att döda den.

     Varför? Jo. För att en handling bedöms först när ett perspektiv tagit del av den – ett perspektiv som grundar sig på värderingar och åsikter; vad som är rätt och fel ser olika ut beroende på hur du har vuxit upp, vilken etik du har tagit del av; vilken moral du har följt. Människan kan  alltså avsäga sig skyldigheterna – rättigheterna likaså. Naturens lag gäller återigen. Vi är flest och starkast: Jag upprepar: Vi överlever, MEN (á la Tony Irving) här kommer fakta. Vi utvecklade en intelligens hög nog att utnyttja naturens resurser på bästa sätt. I vår strävan att bli naturens övermäktige tar vi dess roll. Dess roll som nyckeln i ekosystemet. Vi har fritt spelrum för att utrota andra arter. Men vi har ett ansvar, det kommer vi inte ifrån, oavsett vad våra åsikter är. Nu talar jag inte längre om ansvaret som i samvetesförklädnad lägger sig tungt på våra axlar, utan om ett faktum, som jag kan fingra lite försiktigt på. Vi har jorden i våra händer. Som den största och mäktigaste arten på vår planet är vi också de största påverkarna. Och det som påverkar vår kära planet påverkar i sin tur oss.

     Som den intelligenta arten är vi medvetna om konsekvenserna våra handlingar resulterar i. Men det är vårt val. Att värna om vår egen arts överlevnad innebär inte nödvändigtvis att sätta den först i alla lägen.

 Jag hittade en tabell med statistik över hur många vargar 21 europeiska länder har per tusen kvadratkilometer respektive människor per tusen kvadratkilometer på WWF’s hemsida. Sverige är nästan allra längst ner på listan (vilket innebär att Sverige är ett av de länder med minst vargar per tusen kvadratkilometer) och har dessutom minst antal människor per tusen kvadratkilometer med undantag för våra grannländer Finland och Norge. Detta visar alltså att flera andra länder som är både varg- och människotätare klarar av vargstammen, vissa med över 2000 individer. Här i Sverige har vi mindre än 200 individer. De enda länderna i tabellen med större yta än Sverige är Italien, Frankrike, och Spanien. Majoriteten av svenskar anser att vi i Sverige inte har plats för vargen. Vad kan man då begära av de andra länderna i Europa? Vad kan man då begära av Indien och deras tigrar? Vad kan man då begära av Afrika och alla de djur som orsakar skador och dödsfall där?

     Sverige är ett land som alla andra, vi fungerar som de och de fungerar som vi. ”Om Sverige gör sig av med sina vargar kan ingen klandra oss för att göra likadant”. Jaha. Då kan väl hela vargstammen hålla sig till det vilda Ryssland. Och övriga arter som utgör stora problem? Tigrarna i Indien? Där är det inte bara boskap som dödas utan också människor. Om vi gör oss av med våra vargar, vad har vi då att säga till om när det ska avgöras vilket öde den akut utrotningshotade tigern ska gå till mötes?  

     Problemet med rovdjuren har vi på alla kontinenter. Och vår värld är ett domino.  Det låter som hämtat från en barnbok, ändå är det draget från verkligheten: ”Om han gör så, då måste jag också få göra så!”

     ”Räcker det inte bara med att flytta tigrarna längre in i regnskogen då, och så får vargen hålla sig till Ryssland? Gör inte det alla parter nöjda?” Saken är den. Att orsaken till tigrarnas intrång på människans område beror på människans intrång på tigerns mark, och detsamma gäller för vargen. Jorden håller på att överbefolkas av människan – vi ökar drastiskt i antal varje dag. Skövlingen av regnskogen pågår för fullt. Skogarna avverkas, polerna smälter, haven förgiftas. Vi bestämmer. Utifrån våra värderingar. Hur ser dina ut? Vad ska hända med vargen, som vips länkas samman med tigern? Och björnen? Kedjan är inte starkare än sin svagaste länk. Vem eller vilka utgör den? Står vi för ett hållbart ekosystem? Eller ska vi försvaga det och skära av dess grenar?

Problemen finns överallt i världen. Den stora frågan är hur vi väljer att gå tillväga med dem, och hur vi vill att våra barn i framtiden ska lösa dem. Vad vill vi lära dem? Att vägen till en problemfri värld är att förgöra orsakerna? Att dödsstraff är en bra metod?

 Alltså: Jag ser vår vargstam som en avgörande länk i ekosystemet. Att göra sig av med den i Sverige skulle förmodligen inte rubba balansen i vårt land. Dock så utlöser våra handlingar ageranden i andra länder. Det kan verka överdrivet. Men var går gränsen? Att göra sig av med vargen i Sverige och tro att alla andra länder skulle acceptera detta och fortsätta dras med sina rovdjur, skulle också vara att medge att de andra länderna har större kompetens än oss. Vill Sverige vara ett föregångsland? Det är frågan. 

 Faktakällor:

http://www.de5stora.com/

http://www.hundskydd.se/

http://www.vargreviret.com/

http://www.moosepark.net/

http://www.wwf.se/

http://jaktsverige.com/

http://www.jagareforbundet.se/

www.samer.se/

This entry was posted in Debatt and tagged . Bookmark the permalink.

3 Responses to Varför inte utrota den svenska vargstammen?

  1. Du kan verkligen argumentera för vargen ur alla upptänkliga perspektiv och det är bara att kapitulera för din slutsats. Självklart måste vi lära oss lösa problem på annat sätt än dödsstraff. Jag håller också med om att vi har skyldigheter mot andra arter men vi har ju också skyldigheter mot varandra. Vargen är trots allt ett väldigt vanligt däggdjur som du säger så varför planterar vi in den hos oss, när vi nu har blivit av med den? På nyheterna säger de att naturvårsverket vill plantera ut varg i mellansverige, bl.a. i Stockholms län, för att se till att vargstammen är genetiskt frisk. Hur långt sträcker sig vårt ansvar? Ok att det vandrar in en och annan varg från Finland, men varför plantera in dem? Och sedan få problem med att hålla stammen frisk. Är vargen vara eller icke vara inte en demokratiskt fråga? Får vi välja om vi vill ha den eller inte? Och i så fall borde kanske samerna ord väga tyngre.

    • Elvira Lundin says:

      Vi har inte blivit av med vargen ännu, däremot håller vi på att göra oss av med den, och det är där vi måste överväga saken. För vi är inte ensamma med problemen. Om vi sätter ut friska valpar i varglyor, som planen verkar se ut nu, innebär det ju också att stammen blir tillräckligt frisk och stark för att licensjakt ska kunna införas, vilket är att finna en balans, skulle jag vilja säga.
      Vi kan göra vad vi vill till en demokratisk fråga, men för vårt eget bästa, måste vi se till att tänka igenom följderna ordentligt. För sanningen kommer vi inte ifrån, spelar ingen roll till vilket grad vi anser att vårt ansvar sträcker sig. Det jag försöker säga är att, visst, vi har vargen i våra händer och ensam har den ingen avgörande betydelse för ekosystemet. Men frågan återstår vad vi har att säga till om när övriga länder ska fatta beslut, och vad vi kan förvänta oss av dem. Frågan handlar helt enkelt om så mycket mer än bara vargen som art.

      • Bra resonerat, jag tror att vi kan enas om att en djurarts vara eller icke vara inte kan vara ett nationellt problem. Möjligen är det ett mänskligt ansvar eftersom vi har stört ekosystemen så mycket. Men jag tror att den här vurmen för vissa arter som isbjörnar, tigrar och vargar är ett tidsfenomen som säger mer om oss människor i en modern stadsmiljö än om de djur som vi säger oss värna om. På TV sa de förövrigt att de planerar att sätta ut vargungar från djurparker. Fyra av fem kommer att dö. et väcker ju andra filosofiska frågor. Har vi rätt att utsätta andra liv för sådana här experiment?

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s