Är Sverige en demokrati?

”Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter. I en demokrati får alla vara med och bestämma.”

Denna mening är hämtad från Sveriges Riksdags hemsida, och är den första underrubriken till avsnittet om demokrati.

Sverige styrs av en riksdag som vart fjärde år väljs ut av det svenska folket genom fria, hemliga och direkta val. Dessa val är ett av demokratins främsta kännetecken.

Vi röstar på de partier som vi tycker att ska representera oss de närmaste fyra åren. Detta betyder att Sverige har en representativ demokrati. Ett parti får riksdagsplatser, eller mandat, utifrån det antal röster man fått i valet. Det finns 349 mandat som ska delas upp mellan partierna. Ju fler riksdagsplatser ett parti har, desto större inflytande har de över politiken. Sverige har ett proportionellt valsystem.

Det parti som får in flest personer i riksdagen bildar sedan regering. En regering kan se ut på många sätt beroende på hur många procent av rösterna det vinnande partiet fick och hur de väljer att samarbeta med andra partier. En regering består av många olika departement som i sin tur består av ett antal ministrar som sköter varje del som ska utföras.

På det här sättet ska hela folkets vilja speglas i hur samhället ser ut och utvecklas.

Friheten är viktig i Sveriges demokratiska samhälle. Men självklart kan man inte ha friheten att bokstavligen göra vad man vill, det kan vi väl alla hålla med om att inte skulle fungera. Därför har vi lagar.

Alla Sveriges lagar stiftas av ledamöter som genom att ha en majoritet i riksdagen bakom sig kunnat genomföra det som från början bara var ett förslag. Genom att ledamöterna kommer från partier som det svenska folket röstar fram i fria val skulle man kunna säga att svenska medborgare stiftar sina egna lagar. Detta kan kopplas till inledningen i den första paragrafen i regeringsformen, den första av Sveriges fyra grundlagar. ”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”. Regeringsformen från 1974 anger hur riksdagen och regeringen ska styras. I regeringsformen står det även om våra fri- och rättigheter.

Den andra grundlagen är successionsordningen från 1810, som anger hur tronen ska ärvas inom kungafamiljen. De två andra är Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Dessa två ska vi titta närmare på längre ner, då dessa ibland medför krockar inom lagarna.

Gemensamt för alla grundlagar är att de berättar hur landet ska styras. De är därför svårare att ändra. En vanlig lag kan stiftas, ändras eller tas bort genom en votering som utförs av Sveriges 349 riksdagsledamöter. Om ett förslag får majoritet kommer ändringen att utföras genast. Det finns inga hinder som måste klaras av på vägen. Med en grundlag är det inte riktigt så enkelt. Om en grundlag ska tas bort, stiftas eller ändras måste två likadana beslut fattas av Riksdagen, och det måste hållas ett allmänt val mellan de två besluten.

Två mycket viktiga saker för demokratin är oppositionen och media, och de hänger båda ihop med varandra på flera sätt. Om vi börjar med oppositionen så kommer det till slut att leda in oss på det andra ämnet.

Oppositionen – alltså de partier som inte sitter i regeringen eller styr ett landsting eller en kommun är oerhört viktiga för att demokratin ska fungera då demokrati bygger på att folket ska styra – vilket de gör genom att rösta. Man röstar på det parti som bäst svarar mot ens egna åsikter.

Men hur skaffar man sig en åsikt? Jo, genom att jämföra argument och motargument. I små och enkla frågor kan detta ske på någon sekund, men när det gäller större frågor – i det här fallet angående politik – är det viktigt att ta sig tid att se en fråga ur olika perspektiv.

Men det, i sin tur, skulle inte gå utan en aktiv och kunnig opposition som startar en diskussion. Med en diskussion blir media intresserade, och genom media kan vi följa diskussionen och jämföra argument, få information och få svar på frågor.

Det är först efter det vi kan få en egen uppfattning och i och med det jämföra vilket eller vilka partier som delar vår åsikt. Man kan självklart ha en åsikt utan att veta vad man talar om, men är det på något sätt vare sig rätt eller seriöst? Jag tror, att för att få en ordentlig, individuell och personlig åsikt måste man kunna vrida och vända på förslag, se saker på olika sätt, och inte låta sig låsas fast vid det man först hör. Det gäller att tänka ett steg längre, vilket oppositionen, tillsammans med media, hjälper oss att förstå.

Media håller oss dagligen informerade, såväl i valtider som i vår vardag, om vad partierna håller på med, vill, och ska göra. Innan ett val utför media en intensiv bevakning med debatter, rapporter och långa sändningar tillägnade enbart det kommande valet.

På det sättet gör media på många sätt valet lättare för medborgarna, men sedan efter själva valet kan media nästintill bli ett problem. Att använda media som ett sändebud, och att som partimedlem tala genom tv-rutan med de andra partierna tror jag inte alls på. Hur kan man ha respekt för någon som inte kan hålla en riktig ”öga mot öga diskussion”? Jag tror dessutom att det därmed blir avsevärt svårare att fatta ordentliga beslut och komma över hinder som uppstår. Att ta tag i problemen på ett bra sätt är att ta ansvar och göra rätt, och därmed visa respekt för väljarna.

Något som är viktigt för demokratin i Sverige är rätten att fritt kunna uttrycka sina åsikter i såväl ord som skrift och media. Dessa rättigheter skyddas av de två sista av våra fyra grundlagar; Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.

Det finns dock en gräns – man får inte kränka eller förtrycka någon. Detta för mina tankar till Sverigedemokraterna, på två sätt.

Först och främst, deras integrationspolitik. Är den så demokratisk? Här syftar jag på en del av citatet jag nämnde högst upp i texten, allas lika värde. Förra året avslöjade Sveriges Radios program Kaliber med hjälp av dolda mikrofoner att rasistiska uttalanden ofta förekommer på partiernas möten. Två exempel på kommentarer av partimedlemmar som fångades upp var: ”Titta på de här somalierna. De har redan tio barn. Och alla de här ungarna ska ha tio tolv ungar de också. Fy fan, alltså.” och ”De som kommer från de här länderna är väldigt råa och riktiga barbarer…(skratt). De är det, de har det i ryggraden”.

Nyligen skrev fullmäktigekandidat Marie-Louise Enderleit från partiet ett omtalat inlägg på Facebook, angående en film från ett torgmöte med Sverigedemokraterna. I filmen syns två invandrare. ”Ställ upp invandrarna här på filmen o sätt en kula mitt mellan ögonen, lägg dom sen i en påse o sätt frimärke o skicka dom dit där dom hör hemma”.

Mitt sista exempel är också det mest extrema. Det genomfördes nyligen av partimedlemmen David von Arnold Antoni som bevisat ljugit om ett överfall han påstår genomfördes av två arabisk-liknande män, som bröt sig in i hans lägenhet och ristade in ett hakkors i hans panna. Sanningen, som både läkare och polis kommit fram till med tanke på knivens vinkel är att han ristade in hakkorset själv, i sin egen panna.

”Vi tar bestämt avstånd ifrån rasism!” Denna mening är hämtad från Sverigedemokraternas hemsida. Men vi kan väl håll med om att dessa exempel starkt går emot detta? Nationalencyklopedin definierar rasism som ”Ideologi som grundas på den vetenskapligt obevisade idén att människosläktet indelas i olika raser samt på den felaktiga idén att vissa av dessa raser är överlägsna andra”. Att anse att vissa raser är överlägsna andra kan väl ändå inte stämma in på att alla är lika värda? Men gäller detta Sverigedemokraterna om de nu påstår att de tar avstånd från rasism?

Ett ord som ofta används i samband med partiet i exempelvis nyhetssändningar är främlingsfientlighet. På vilka grunder använder programmen detta påstående? Det finns många frågor, men få svar. ”Vi tar bestämt avstånd från rasism!” Är detta sanning eller lögn? Vad svaret på denna fråga än är så kan ingen neka till att diskussionen är mycket intensiv. Och med tanke på de närmre 10 000 personer som samlades på Sergels torg dagen efter valet då Sverigedemokraterna kom in i riksdagen lär den fortsätta.

Vad jag vill komma till är att medlemmar i Sverigedemokraterna, medlemmar i ett parti som numera sitter i riksdagen, i och med dessa uttalanden går emot Sveriges Yttrandefrihetsgrundlag, som ju som sagt säger att man inte får kränka eller förtrycka någon.

Å andra sidan har vi de andra partierna i Sveriges riksdag. De gör sitt yttersta för att på något sätt få bort Sverigedemokraterna som vågmästare i riksdagen, och på bästa sätt fortsätta att föra sin egen politik så långt som möjligt. Kränker inte de i sin tur Sverigedemokraterna genom att vägra lyssna, och ännu mindre, vägra att på något sätt samarbeta med dem, och acceptera deras politik? Att kämpa för att frysa ut dem – är inte även det att gå emot lagen mot att inte förtrycka någon?

Man måste ändå komma ihåg att om de nu faktiskt lyckats få över 4 % av väljarnas röster så finns det svenska medborgare som vill att Sverigedemokraterna ska representera dem. Och att då inte låta Sverigedemokraterna vara med och bestämma, är inte det att strunta i vad svenska folket tycker? Därmed följer de inte demokratins grundtanke, och jag kommer automatiskt in på den andra delen av citatet i början; Alla ska få vara med och bestämma.

Vad jag menar är att det ibland faktiskt är så att Riksdagen faktiskt går emot sina egna lagar, och att alla – såväl Sverigedemokraterna, Alliansen och de Rödgröna – går emot vårt demokratiska samhälle. ”Demokrati handlar om alla människors lika värde och rättigheter. I en demokrati får alla vara med och bestämma”. Detta är den utopi vi skulle vilja leva i, men speglar den verkligheten?

Ett problem som många gånger stötts på i den svenska historien är krockar mellan lagar. Ett enkelt exempel är religionsfriheten, som säger att alla ska ha rätten att fritt bestämma över sin religiösa tro, och hur tron ska utföras. Man har även rätten att inte ha någon tro, dvs. att vara ateist. Religionsfriheten anses vara en av de mänskliga rättigheterna.

Vi har även yttrandefrihetsförordningen, som säger att man ska få tycka och säga vad man vill så länge man inte kränker eller förtrycker någon. Yttrandefrihetsförordningen tillhör som sagt våra grundlagar.

Men om vi då skapar ett scenario; En person anser att män är mer värda än kvinnor, för det säger denna persons religion. Personen har ju rätt att tycka vad den vill, men har ingen rätt att kränka någon, i det här fallet kvinnorna. Då följer ju denna person religionsfriheten, men när det gäller yttrandefriheten tar personen ett steg över gränsen för vad som är lagligt.

Vi har ett problem – en svag punkt i lagarna. De krockar med varandra – man ska få säga vad man vill, men samtidigt inte. Då ställer jag mig ytterligare en fråga: Vem bestämmer vad som är skillnaden mellan att ha en egen åsikt, och vad som är att förtrycka någon? Var går egentligen gränsen?

Och så tillbaka till den grundläggande frågan: Är Sverige en demokrati?

På den frågan svarar jag tveklöst ja.

Men självklart finns det saker att förbättra. Man säger att ingen är perfekt, och det gäller inte bara människor, utan även alla demokratiska länder i världen. Demokratin i sig är något fantastiskt som vi måste kämpa för att bevara, men vi måste samtidigt lägga märke till, och förbättra, dess brister.

Det kommer alltid att finns människor som säger att lagen går emot sig själv genom att säga att all makt i Sverige utgår från folket, vilket den inte gör då alla under 18 år inte får rösta. Då kan man genast starta diskussionen; Vem och vad sätter i denna fråga gränsen för vid vilken ålder man har tillräckligt gott omdöme, och är mogen att utföra sin plikt som svensk medborgare och rösta?

Alla kan inte bli nöjda. Det kommer alltid att finnas något att förbättra, det gäller inte bara demokratin, utan allting här i världen.

Vår demokrati drivs framåt av dig och mig, av hela den svenska befolkningen. Jag tror att vi måste ta vårt ansvar som medborgare och alla hjälpas åt, och plocka fram viljan till att vilja förändra.

Det gäller bara att kämpa för att alltid gå framåt, och aldrig ge upp drömmen och målet om det bästa möjliga Sverige!

Advertisements
This entry was posted in Är Sverige en demokrati? and tagged . Bookmark the permalink.

One Response to Är Sverige en demokrati?

  1. Elvira Lundin says:

    Väldigt intressant text med bra slutsatser som vanligt!;D
    Jag håller med dig på alla punkter, och det är ett särskilt bra påpekande att vi själva faktiskt utgör vår demokrati, både dess brister och dess styrkor.

    Vad tror du fick så många att rösta på Sverigedemokraterna? =)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s