Sverige – ett demokratiskt land

Att kunna springa fri i en lummig glänta mitt ute i skogen, känna fuktig mossa under fötterna, och endast höra vindens sus i trädkronorna och bäckens klara porlande.

Att kunna ta ett beslut och stå för det, känna sig trygg med att uttrycka sin åsikt och veta att andra accepterar den.

Att kunna ta vara på dagen just så som man själv vill, känna att man kan släntra in på vilken väg som helst, och att ingen kommer att stoppa en från att göra det.

Att kunna ta språnget över muren som utgörs av regler, känna att där är inga gränser, och att världen är ett område med alla möjligheter.

 

Demokrati står för folkvälde. Folket ska härska, bestämma över sig själva. Detta måste behandla vårt känsligaste ämne: Friheten. I alla tider har detta varit vår strävan, att vara så självständiga och fria som möjligt. Vad är då frihet? Svaret på det är givetvis relativt. Vi finner alltid några som är mindre fria än oss själva, och likaså några som har större frihet. Jag har frågat många personer vad de anser om saken, och den absoluta graden av frihet vore naturligtvis att kunna göra vad man vill, och då menar jag bokstavligen vad helst man vill, utan några gränser. Skulle en sådan frihet fungera? Hur är demokratin, friheten, i Sverige?

År 1921 räknas som året då demokratin fick utbrott i Sverige. Då hölls det första riksdagsvalet med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor. I Sverige har vi representativ demokrati med en parlamentarisk regering. Detta innebär att vi röstar fram dem som vi vill ska representera vårt tyckande, vår politik, och det parti eller de partier som får majoriteten av ledamöter på sin sida bildar regering. Undantag finns dock, nu har vi ju faktiskt precis fått en minoritetsregering; vår regering har mindre än 50 % av mandaten med ledamöter.

Alla i Sverige får inte rösta. Man måste ha fyllt 18 och varit folkbokförd i Sverige i minst tre år innan valet, endast 30 dagar om man är medborgare i annat EU-land, Island eller Norge. Utöver den parlamentariska regeringen har vi också en opposition, vilken är väldigt viktig för demokratin; utan oppositionen hade regeringen lätt vallat sin fårskock åt en speciell riktning, vinklat världen för dem. Med oppositionen däremot, kommer flera fårhundar in i bilden och fårskocken sprids åt alla håll, bildandes sina egna åsikter om vad som bör uträttas och införskaffas. Det skapar en hage med många perspektiv; några ser gräset från en vinkel där stråna inte nås av solljuset; här måste något ändras på. Andra tycker att det är bra som det är. (Och ja, får har verkligen med demokrati att göra, säg inget annat!)

I Sverige har vi bland annat yttrandefrihet, religionsfrihet och tryckfrihet; vi ska kunna säga och uttrycka vad vi vill, vara fria att leva under vilken religion vi vill, och medierna ska kunna nå ut till folket med alla sorts nyheter och all sorts granskande och debatterande. Man får dock inte kränka andra –och detta innebär vissa krockar. I religionen till exempel, anser många att homosexualitet är fel. Vilket ju innebär att dessa människor har rätt att gå efter sin religion, samtidigt som de kränker de homo- och bisexuella.

Religionen breder ut sig över hela människans historia. Den är för många ett känsligt ämne. Personligen tycker jag att det är självklart att varje människa ska få tro på vad de vill, men religionen bör ändå inte påverka styrandet av ett land, vilket den i vissa länder gör. Egentligen tror jag inte att det är själva religionen i sig som utgör ett hot mot demokratin. Nej, det är bara ett effektivt verktyg som riskerar att bli väldigt farligt i fel händer. Rädda för uppror kontrollerar staten folket till största möjliga grad, påståendes att det skulle vara i religionens namn. Snarare i deras egna giriga namn. Och bara för att jag inte ska kunna spekulera vidare kring detta, när det var vårt lands demokrati jag skulle babbla om, avslutar jag detta stycke med att så lyckligtvis inte är fallet i Sverige.

I Sverige har vi, till skillnad från exempelvis Kina, som vill spärra google, full rätt att använda oss av internets möjligheter. Ett forum som bör omnämnas är Flashback, skandinaviens största diskussionsforum, där yttrandefriheten verkligen tänjer på gränserna. Här diskuteras allt, illegalt eller inte. Givetvis har detta medfört problem; lagar krockar. År 2002 till exempel, förbjöds Flashback att bedriva diskussioner med ”opassande” innehåll, om inte inläggen först granskades av moderator. Här har vi alltså ett annat bevis för att yttrandefriheten inte är helt vattentät.

Som sagt så får man inte rösträtt i Sverige förrän man fyllt 18. Varför denna gräns? Vi små revolutionerande 14-åringar anser oss nog mogna att rösta redan i år, vi tragglar oss ur föräldrarnas skede och vill energiskt forma våra egna, självständiga åsikter. Frågan är dock var man ska sätta gränsen. Förmodligen kan det nog vara väldigt individuellt, så kanske är det bäst att ta 18-årsgränsen, som med allt annat. Egentligen är det bara symboliskt, man skulle väl lika gärna kunna få ta det där körkortet och lägga den där valsedeln i valurnan redan när man är 17? Grejen är att hade gränsen varit 17 så hade vi frågat oss varför gränsen inte lika gärna kunnat vara 16? Och vem vet, hur långt vi då hade kunnat gå… I valet till kyrkofullmäktige får man ju rösta som 16-åring. Kanske hade det varit en passande ålder för val till kommunfullmäktige också? Eller hade det kanske bara inneburit krångel och förvirring?

Så hur är nu friheten i Sverige? Jag skulle vilja påstå att vi lever upp till yttrandefriheten i relativt hög grad, där finns svaga punkter och där kan göras förbättringar, men ser vi till andra länder i världen kan graden inte vara annat än hög. Likaså med tryckfriheten och religionsfriheten.

Har vi då den frihet vi alla önskar oss, är vi fria till att göra vad vi vill? Nej, det är vi inte. Och här riktas tankarna mot den där texten jag läste på kulturhuset, med titeln ”Friheten som fängelse”. Det ligger något i det. Återigen kommer mina studsbollar på tal. Hade vi varit fria till den grad att vi fick göra vad som helst, skulle alla dessa studsbollar studsa mot varandra mer än i nuläget: Situationen skulle uppträda oerhört kaotiskt. Alla dessa handlingar efter vilja och spontanitet skulle leda till så pass många efterföljande konsekvenser att friheten skulle kväva sig själv. Ett sådant samhälle skulle inte fungera.

Vår demokrati kan förbättras, absolut. Men kanske är frihet inte att kunna göra vad helst man vill i alla lägen? Personligen, skulle jag påstå att det viktigaste för friheten, demokratin, är att vi alla får chansen till att utvecklas, uppleva, och på så sätt erfara. Det tycker jag att man får chansen till i vårt svenska samhälle. Till vilken grad varierar dock, här finns många som borde få bättre chanser och uppmuntras mer, mycket beror trots allt på under vilka förutsättningar och omständigheter man föds, både här i Sverige och i andra länder. Jag skulle ändå påstå att majoriteten lever bättre, det vill säga tryggare och friare, här, än i många andra delar av världen.

Jag ser det alltså som att den viktigaste aspekten i ett demokratiskt samhälle är att vi alla har chansen till utveckling och uppmuntring; rörelse, helt enkelt. Så som sagt, vårt samhälle är långt ifrån perfekt. Men vi är påväg!

This entry was posted in Är Sverige en demokrati?, Demokratibloggen år 8 and tagged . Bookmark the permalink.

4 Responses to Sverige – ett demokratiskt land

  1. Carin says:

    mycket bra text ! att du reflekterar över sambandet mellan frihet och demokrati gör allting ännu mer intressant , och dina jämförelser är perfekta ! verkligen en riktigt , riktigt bra !!

  2. Jag håller med Carin. En mycket bra text som kan inspirera andra. Du analyserar begreppet demokrati och du reflekterar över hur olika människors rätt till frihet kan stå emot varandra. Frågorna är extra aktuella nu när vi äntligen har ett valresultat. Hur ska vi förhålla oss till Sverigedemokraternas inträde i riksdagen tycker du?

  3. Elvira Lundin says:

    Tackar så mycket! =)

    Angående Sverigedemokraternas framsteg i riksdagen bör först sägas att det är dags att lära oss av våra misstag. Jag tror inte att alla de som röstade på dem verkligen är rasister, utan att orsakerna snarare är att folk inte har gått in tillräckligt djupt i ämnet, och att folk har en tendens att hamna i trotsåldern vid sådana här lägen; se bara hur media ger sig på SD, det föder motstridighet hos läsarna mot media och övriga partier som gör allt för att förtrycka SD.
    Nu när väl SD har tagit sig in får övriga partier inte det helt lätt. Här brister ju återigen yttrandefriheten: Alla har rätt att säga vad de vill men man får inte kränka. Det demokratiska samhället har sagt sitt. Ändå så är det ju oerhört svårt att acceptera detta, ett parti drivet av fientlighet och fördomar i riksdagen. Utfrysning av övriga partier tror jag i alla fall inte är en bra väg, inte heller att gå rätt på och kritisera motståndarna som media gjorde. Vem tar åt sig av rättfram, stenhård kritik? Man lyssnar inte på sin fiende utan på den man har förtroende till. Hat föder endast hat. Detta hat och denna främlingsfientlighet grundar sig på rädsla, vilken i sin tur ofta bygger på bristande kunskap. SD representerar folkets röst och det är därför vi bör rikta in oss på dessa. Jag tror därför på att förse det svenska folket med mer kunskap om andra kulturer, och framför allt uppmuntring till nyfikenhet, istället för att egga upp dem genom att påstå att de handlar “fel”. Att uppmuntra till nyfikenhet är nämligen inte att försöka pracka på någon sin åsikt, utan att ge möjlighet för utvecklade åsikter.

    (Och vad det gäller vargtexten så är den inte klar ännu, men jag kämpar på.) ^^

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s