Juniors första dag

Uppgift till boken “Mitt liv som halvtidsindian” av Sherman Alexie

Första dagen Junior gick till skolan var han rädd. Han gick till expeditionen, där frågade han en fröken vad han skulle ha för lektion.

Hon tittade på schemat och sa, du ska till svenskan, i H218. Han gick till klassen och tog en stol och satte sig bredvid 2 tjejer. Tjejerna skrattade åt hans stora huvud.  Junior var nära på att gråta.

– Vad heter du grabben? Frågade magistern.

– Junior… Arnold Spirit Junior. Sa han.

– Vad för namn är Junior? Sa Magistern. Och så skrattade han med klassen.

Junior sprang till toan och började gråta. Ingen annan i hans förra skola skrattade åt hans namn. Han slutade gråta när lektionen var slut.  

 Nästa lektion var slöjd. Junior valde syslöjd, för att han var för svag att jobba med trä.  Han var den enda killen i syslöjden. Han mötte en snygg tjej, och försökte få henne att bli kompis med honom.  Junior började med att säga Hej! SMISK! Han fick en örfil från tjejen. Junior började gråta igen. Efter en halvtimme så skulle han sy i en symaskin. Han tittade på snygga tjejen medan han sydde.  Hans hand fastnade i symaskinen, han sydde tills han sydde till hans halva huvud. Det gjorde ont. Han drog bort tråden från skallen och i armen. 

 När lektionen var slut så var det lunch i 50 min. När Junior tog maten och skulle sitta så kom det en kille som hette Abdullah och satte krokben på Junior. Junior blev arg. Junior försökte slå honom men han missade. Abdullah slog Junior. Junior blev arg och skulle springa hem. Men då dök upp en kille med en bil som inte hann bromsa och körde över junior. Killen som körde över Junior var Rowdy. Junior bröt hans kropp i sju delar och fick hjärnskakning. Junior kände sig dåligt för det han gjorde mot Rowdy. Rowdy ringde ambulansen för att han inte ville att Junior skulle dö. Junior blev allvarligt skadad. Och han fick vara i sjukhuset i fem år. Rowdy kände sig dåligt och gick till polisen och berättade att det va han som körde över junior. Rowdy fick åka till barnhem för det han gjorde. Men efter fem år så sa doktorn att Junior skulle dö.

This entry was posted in Noveller och berättelser and tagged . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s