Filosofin i antikens Grekland av Elvira

Till att börja med är det kanske värt att definiera begreppet filosofi, att försöka är inte det lättaste. Ordet är taget från grekiskan och skulle översatt till svenska bli ”kärlek till visdom”. Men vad är egentligen filosofi? Hur tog den sin början?

I årtusenden hade människorna ansett att det var gudarna som orsakade allt som hände, gudarna var svaren på allt oförklarligt. I Aten började folk syna de gamla gudasagorna. Istället för att gå med strömmen, som alla andra, och nöja sig med gudarna som svar, stannade de upp – och började fråga sig saker: Varför faller regnet? Varför blir dag till natt? Varför är det så? Man kan väl säga att det var där människan började utveckla ett nytt tankesätt, istället för att låta frågorna ligga orörda, gick men ner på djupet i dem. Filosofin hade uppstått.

”Försokratikerna”

Jag tänkte rikta in mig på de tre kändaste filosoferna. Dock så är det värt att nämna att det fanns flera filosofer innan ”De tre stora”, vilka numera är benämnda som ”försokatikerna”. Dessa ”försokratiker” var naturfilosofer och sökte först och främst ett urämne som allt på jorden består av. De tre kändaste av dessa var: Thales, Permenides och Herakleitos.

     Den förstnämnda ansåg till exempel att allt består av vatten. Den andre, Permenides menade att den bild och uppfattning vi har av världen, är felaktig och att världen i själva verket var bestående och oberoende av oss. Herakleitos däremot, ansåg att man kunde lita på det man såg, på sina sinnen, och att allt ”flyter”, det vill säga världen förändras hela tiden. Alltså var dessa två fullständigt oense. Så kom Empedokles, han ansåg att de båda hade rätt – delvis. Vatten förblir vatten, så allt ”flyter” inte. Våra sinnen måste vi dock lita på, och vi ser hur världen förändras. Han ansåg också att allting bestod av fyra urämnen: jord, luft, eld och vatten.     

”Klokast är den som vet vad han inte vet”

Den första av ”De tre stora”, Sokrates, föddes ca 470 f.kr, och kom att bli en av västerlandets, antikens Grekland, mest kända filosofer. Det finns inte många spår av denne man som han själv satt ut, så vi får gå på hans efterträdares ord (Platon använde honom ofta i sina nedskrivna dialoger, men om det är den verkliga skildringen av Sokrates, och inte Platons egna åsikter, kan vi inte vara säkra på).

     Sokrates sysslade inte med naturfilosofi, utan intresserade sig mer för etik. Om man ville söka visdom, då var det i staden man skulle leta, ansåg han. Han sökte visdom, han ansåg sig älska den. När han dock fick höra att det var han som var den visaste mannen i Aten, tvivlade han starkt. Sedan insåg han att de faktiskt hade rätt – han var visast, just för att han var medveten om hur lite han visste, till skillnad från sofisterna, som lärde ut visdom – varav sanningen de egentligen inte visste något om. ”Klokast är den som vet vad han inte vet”.

     Sokrates gav inga svar, han gav tankeställare. Han vandrade runt på gatorna i Aten, och ställde frågor till invånarna, som då själva fick i uppgift att finna svaret, att bilda sig en egen uppfattning. Det är en metod jag personligen är väldigt förtjust i. Istället för att sprida det ”rätta” till folket, spred han frågor som skulle utveckla djupare funderingar hos dem, och som sedan resulterade i självständiga åsikter. Att möta Sokrates var förstås inte alltid så roligt, han låtsades ofta att han var dummare än vad han faktiskt var, vilket man förresten brukar kalla för Sokratisk ironi. Alla hans frågor kunde verkligen ställa en mot väggen, och där fick man stå, tvingad till att inse att man faktiskt inte handlade efter sina åsikter och värderingar. Han pratade också om en ”inre röst” som vägledde honom.

     399 f.kr. blev Sokrates dömd till döden för att ha ”lett in ungdomar på fel spår” och ”försakat gudarna”. Sokrates hade kanske ha kunnat be om nåd eller lämna Aten, men han värderade sanningen högre än sitt liv; och drack av bägaren, vars gift blev hans död. Där slutade alltså Sokrates liv, men hans namn och tankar har överlevt till vår tid och har för evigt satt fotspår i historien.

Hönans idé kom före både hönan och ägget

En ytterligare känd filosof var en av Sokrates lärjungar, Platon. Till skillnad från Platon så skrev han ner sina tankar, och han brukade som sagt använda Sokrates i sina nedskrivna dialoger.

     Platon grundade en filosofiskola, som kallades för Akademin, eftersom att den låg i en Lund uppkallad efter den grekiske sagohjälten Akademos. Också här var det konversationer som utgjorde den största delen av undervisningen. Platon studerade detsamma som naturfilosoferna; det eviga och oföränderliga i naturen, och det som ”flyter”. Hans teorier skilde sig dock väldigt mycket från naturfilosofernas, han sökte den ”sanna verkligheten”, som aldrig förändrar sig. Allting i naturen flyter – och där finns inget för evigt bestående grundämne. Den här världen, sinnesvärlden, är dock bara en simpel kopia av en så kallad ”idévärld”, en tidlös värld, som för evigt består, oföränderlig. Alla själar hyser en längtan tillbaka till denna ”idévärld”, som de härstammar från. ”Hästens idé” används ofta som exempel. Alla hästar flyter, d.v.s. de åldras och dör. Dessa hästar är dock bara kopior av ”hästens idé”, som kom före dem.  Alltså, alla hästar i sinnesvärlden dör, men hästens idé, i ”Idévärlden”, kommer att bestå, oföränderlig. Odödlig.

”Jag håller Platon mycket kärt, men sanningen ännu kärare”

Liksom Platon var Sokrates lärjunge, var Aristoteles Platons elev. Aristoteles kom faktiskt från Makedonien, och började inte studera vid Akademin förrän Platon nått åldern av 61 år. Han var inte bara Greklands siste store filosof, utan också den första mest betydande för biologin. Aristoteles använde sig mycket av sina sinnen. Han gick ut i naturen och studerade växter och djur, t.ex. så undersökte han hur en kyckling utvecklas i ägget. Sitt sorteringssystem är han välkänd för, och har kommit att betyda mycket för dagens forskare.         

     Platons ”idévärld” hade han stora invändningar mot. Att varje häst hela tiden flyter och åldras, höll han med om. Att hästens idé kom före hästen, avfärdade han dock. Snarare så kommer den efter hästen, människan får idén om hästen först efter hon har sett en häst. Medan Platon menade att vi upplever den högsta graden av verklighet när vi använder vårt förnuft, ansåg Aristoteles att vi måste använda våra sinnen för att uppnå den högsta graden av verklighet, för att endast våra sinnen kan finnas i vårt medvetande. Han ansåg dock ändå att människan har ett medfött förnuft, men att det är tomt innan vi har sett djur och växter att fylla det med. Medfödda ”idéer” har vi alltså inte.

     Sammanfattningsvis var Aristoteles en intelligent man som kom att betyda mycket för vetenskapen. Hans empati var dock inte att beundra. Varken hans syn på kvinnor eller slavar skulle låta förnuftigt i dagens samhälle. Kvinnan såg han ungefär som en ofullständig man, och slavarna var helt enkelt födda till slavar, det var deras plats i samhället. Visst får man ha förståelse, med tanke på den tidsperiod han levde i, men bl.a. Platon hade åtminstone en högre värdering om kvinnor, vad han ansåg om slavar är för mig oklart.

Filosofin går vidare, och alla filosofiska funderingar flyter vidare liksom människorna. Funderingarna kan vi dock alltid dra upp igen, till skillnad från de döda. Det som är så spännande med den här sortens tänkande är vi inte kan veta om något svar är korrekt, och inte heller avfärda något på momangen heller. Vi måste hålla våra sinnen öppna, ta med allt i beräkningen. Var och en gör sina egna tolkningar, utifrån sina egna perspektiv. Filosofin är allså ett tankesätt som uppstod i Grekland, där man går in djupare på frågor innan man direkt drar slutsatser och avvisar andras.

Källor: Boken ”Sofies Värld”, av Jostein Gaarder, och Wikipedia.

Advertisements
This entry was posted in Antikens Grekland and tagged . Bookmark the permalink.

2 Responses to Filosofin i antikens Grekland av Elvira

  1. Fanny (Admin) (=_=) says:

    Wow, Elvira du är värkligen fantastisk! att skriva en så lång text är typiskt dig^^

  2. Carin says:

    Jättebra Elvira!
    Lång, men man tröttnar aldrig på att läsa. Jag lärde mig jättemycket ^^.
    Inledningen var bäst av allt, skickligt skriven och rolig att läsa.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s