Sorg av Carin

Jag hör ljudet av vågorna som med kraftiga slag slår mot stenen jag går på.

Mina bara fötter sköljs av det iskalla vattnet, och jag ser framför mig hur de blir vita av skummet.

Jag öppnar långsamt ögonen, ser de svarta stenarna jag går på, och lyfter långsamt ena foten för att komma till nästa. Anstränger mig för att inte halka på de gröna algerna som dansar i vattnet under mig.

Jag känner en svag vind i ansiktet.

Mitt hår lyfts upp och fladdrar långsamt i den svaga vinden.

Jag hör träden skaka, och ser ett blodrött löv falla ner i vattnet bredvid mig.

Det bildas ringar runt det, som snabbt dör ut när vattnet krusas av ännu en vind.

Jag blundar igen, vänder huvudet uppåt och öppnar dem åter.

Månen finns inte där. Dold av moln hindras dess ljus från att lysa upp natten.

Jag böjer ner huvudet.

Ser en av mina egna tårar falla ner och blandas med det bläcksvarta vattnet.

Jag lyfter återigen foten för att komma över till nästa sten.

Då halkar jag.

Jag hinner inte skrika.

Om jag gjort det hade ingen hört mig.

Min kropp bryter den spegelblanka vattenytan.

Kylan träffar mig som ett slag, men jag känner den inte.

Jag öppnar ögonen, hinner se en svag siluett av det vita tyget i min klänning innan saltet gör det omöjligt att hålla ögonen öppna.

Jag skriker, men ljudet kvävs av vattnet.

Jag känner mig tung.

För tung för att kunna lyfta armarna för att ta ett simtag uppåt, för tung för att jag ska kunna skjuta ifrån botten med fötterna.

Jag känner hur vattnet pressar mig nedåt, tills jag slår i bottnen med fötterna. Jag sjunker ner på knä, för svag för att göra motstånd.

Jag vet att jag kommer att dö.

När mitt huvud långsamt sjunker ner bland sanden förlorar jag medvetandet.

Ovanför sjön skingras långsamt molnen.

Månens ljus bryter långsamt fram och träffar mjukt vattnets spegelblanka yta.

Flickan fick aldrig se det en sista gång.

This entry was posted in Show not tell and tagged . Bookmark the permalink.

4 Responses to Sorg av Carin

  1. Emelie says:

    En sorglig text som verkligen uttrycker känslan sorg.
    En jätte bra text. Jag kan förstå varför du är riktigt nöjd med den.

  2. Ida says:

    Vilken fin text!
    Jag kan se framför mig hur hon går vid vattnet. 🙂

  3. Elvira Lundin says:

    Jag gillar verkligen hur du sammanlänkar hennes medvetande med beskrivningarna av omgivningarna, skickligt gjort.:)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s