Walt Disney av Elvira

Walt Disney (1901-1966)

Walt Disney, ett av världens kändaste och mest betydelsefulla företag inom tecknad film. Ett märke som vi gör oss bekanta med redan som små. De flesta av oss har nog någon gång träffat på den i sin ungdom naive, äventyrslystne musen, den hetsiga, ilskna ankan, eller vitsvanshjorten Bambi som förlorade sin mamma. Men vem var egentligen personen Walt Disney? Företaget ser man och hör talas om överallt, på bioduken, på Internet eller kanske i ett samtal med en bekant. Vilken stark vilja och tro på sina drömmar som krävdes av Walt för att fortsätta med dårskapen Snövit är det nog däremot få som vet någonting om, och vem var han egentligen innan hans framgångsrika karriär inom tecknad film, har han alltid varit så framgångsrik? Denna text är baserad på Fredrik von Beetzens biografi ”Männen bakom signaturen” och Wikipedia.

På nyårsdagen gifte sig Elias Disney och Flora Call, för att sedan skaffa sig flera barn. Paret fick fem stycken, Walt var den yngsta av sönerna, född 1901, med storebröderna Herbert Disney, Raymond Arnold Disney och så den som betydde mest för Walt, och kom att sköta företaget tillsammans med honom; Roy Oliver Disney. Den allra yngsta i syskonskaran var lillasystern Ruth Flora Disney.

Walts barndom var inte idyllisk, han och syskonen blev ofta misshandlade av fadern. Till en början var det Herbert, Raymond, och troligen också 13-åriga Roy som fick dra sitt strå till stacken på deras gård. Misslyckades de med något fick de stryk. Ibland kunde Walt höra någon av dem, framför allt Roy, skrika inifrån ladan.

     Tids nog fick Walt också börja göra skäl för sig, han arbetade hela dagarna och grät sig själv till sömns ibland på grund av Elias misshandlande, men brodern Roy stod alltid vid hans sida för att trösta. När Walt av någon anledning inte arbetade roade han sig med att teckna av djuren på gården med en bit kol. Han hade inga papper, utan verkställde sin konst på andra sorters material.

     1909 tvingades Elias att sälja gården på grund av en sjukdom som orsakade att han inte längre kunde försörja sig som bonde. Han hyrde ett hus för att sedan 1910 flytta till Kansas City där han startade en tidningsrunda. Walt och Roy fick dela ut tidningar (deras äldre bröder Herbert och Raymond hade redan flyttat hemifrån, troligen på grund av faderns personlighet). Tidningarna skulle levereras tidigt och det blev med åren fler och fler prenumeranter, vilket ledde till att Walt inte hann med skolan ordentligt. Bild var dock ett ämne han alltid fick höga betyg i trots sin säregna teckningsstil. Ibland kunde hans bilder föreställa dansande blommor eller karikatyrer av hans kompisar. Även om Walt inte kunde sjunga, så hade han också en viss talang för musik, han var mycket bra på att t.ex. hålla takter.

Efter att ha jobbat för andra och även haft några företag själv (som gick i konkurs), började det äntligen likna något för Walt. För sina sista slantar hade han åkt till Hollywood för att pröva sin lycka där (på den tiden var filmens centrum dock på Östkusten). Brodern Roy, som legat på sjukhus på grund av sjukdom, hade kommit till hans undsättning. Tillsammans hade de skapat företaget Disney Brothers studio. De skrev kontrakt med den kvinnliga distributören M.J. Winkler.

     Året därefter döptes företaget om till Walt Disney studio och Walt i egen hög person började odla mustasch. Kyrkklockorna klämtade när Walt Disney gifte sig med Lillian Bounds 1926. Sedan gifte sig Charlie Mintz 1927 med deras distributör M. J. Winkler, och han tog så småningom övertaget. Alice- komedierna som var så populära imponerade honom inte alls. Han sa åt Disney att komma på något bättre, som endast var animerat (i Alice-komedierna hade man klippt in en riktig person i en tecknad värld).

     Det var så Walt, troligen tillsammans med animatören Ub Iwerks, som Walt hade anställt, skapade Oswald The Lucky Rabbit. Mintz gillade figuren och skrev kontrakt med Walt och Roy.

Filmerna blev liksom Alice komedierna stor succé. När Walt begav sig till New York för att förnya kontraktet, i hopp om att denna gång få mer pengar till varje film, bemöttes han av ett besked som chockerade honom. Om inte Walt tog mindre betalt för varje film så skulle all personal, utom Ub, gå över till Mintz. Det var ju trots allt han som ägde rättigheterna till den lilla succéfyllda kaninen. Walt besvarade Mintz krav med ett kyligt nej för att sedan traska rakryggad ut från kontoret.

     Walt blev tvungen att hitta på något nytt på tåget att visa för Roy när han kom hem. Det var så, en figur som numera är en signatur för företaget Walt Disney, skapades. Den liknade till viss del honom själv, till viss del Oswald. Han döpte den till Mortimer Mouse. Hans fru Lillys misstycke till namnet fick honom dock att ändra det till hennes förslag Mickey Mouse (Musse Pigg). Figuren skulle produceras i många kortfilmer framöver, så den skulle vara enkel att teckna. Cirklar till huvud och öron, päronformad kropp och med runda, stora fötter. Roy accepterade idén.

     De två första filmerna drog inte in särskilt mycket pengar, noterade Roy som hade hand om ekonomin. Så Walt beslutade sig för att nästa film skulle bli något speciellt, den skulle ha ljud.

     Walt hade rätt. Filmen blev speciell, och mer därtill. Musseklubbar bildades och man började tillverka saker med Musse Pigg-motiv. Den lilla musen hade nästan blivit ett helgon i USA. Det var också detta som drog i gång Silly symphonies, där nästan alla kortfilmer vann en Oscar.

     Ankan med det hetsiga temperamentet som för första gången såg sitt ljus 1934 i kortfilmen The Wise Little Hen bör också nämnas innan vi fortsätter med Disneys dårskap (det var vad kritikerna kallade det för). Med hans ilskna karaktäristiska kvackande dröjde det inte länge förrän han stal rampljuset från Musse Pigg.

Det hade gått rykten om att Walt Disneys företag höll på att gå i konkurs. Så när Walt kallade in sina anställda för att berätta om sin nya idé om en tecknad långfilm baserad på Bröderna Grimms saga Snövit, kan man nog säga att de blev minst sagt förvånade.

     Walt satsade allt han ägde på den första animerade långfilmen i färg någonsin. Trots att kritikerna tvivlande skakade på sina huvuden; att se på tecknade kortfilmer dög bra till underhållning, men en film som är längre än några minuter skulle bli för mycket. Ingen skulle någonsin orka ta sig igenom en hel långfilm som var animerad. Inför denna produktion ökade antalet anställda från sex stycken animatörer till hundra, samt en orkester, en manusförfattare, tekniker, budpojkar, kameramän, färgläggare och sekreterare.  

     Roy var tveksam till Walts beslut. Han menade att företaget inte skulle ha råd, särskilt kritisk blev han när Walt skulle minska på produktionen av kortfilmerna, deras största inkomstkälla. Walt tvingades även inteckna sitt hus för att få ihop summan till denna film.

     Han lät sina animatörer studera modeller från olika vinklar och poser, allt skulle ju vara så verklighetstroget som möjligt. De fick också lära sig att teckna regn och blixtar. Färgläggningen var mycket noggrann planerad, sammanlagt användes över 1500 nyanser. Filmen var till en början budgeterad till 250 000 dollar, men slutade på 1.75 miljoner dollar. Den skulle bli felfri. Animatörerna kunde sitta och teckna på en scen i flera timmar, som sedan ändå klipptes bort, om Walt inte ansåg den perfekt nog.

     Kritikerna blev nog bra snopna när filmen Snövit slog igenom som storsuccé. Aldrig hade en tecknad film väckt så många känslor. Folk gick ut från bion rörda till tårar. Snövit var beviset på att tecknade filmer inte endast duger till underhållning, utan också kan förmedla budskap och känslor. Filmen vann en Oscar för bästa filmmusik, och Walt fick också en hedersoscar samt sju ministatyetter.

     Efter det fortsatte Walt Disney att producera långfilmer (Disney klassiker), Snövit följdes åt av Pinocchio, marionetten som inte ville något annat än att bli en riktig pojke, och sedan Fantasia, klassiska musikstycken till tecknade kortfilmer. Alla långfilmer var dock inte enbart animerade, vissa gick i Alices fotspår och klipptes in i tecknade världar (eller tvärtom). Många av Disney klassikerna vann flera Oscars.

     1966 dog Walt i lungcancer, stressen som orsakats av produktionen av alla filmer, hade lett till att han kedjerökte.

Walt Disney var kanske inte ett mattesnille som Albert Einstein, men på sitt vis var även han ett geni. Han har förgyllt miljontals människors tillvaro, inte bara barns, utan också vuxnas. Vuxna som kan blicka tillbaka på sin barndom med ett leende på läpparna och en längtansfull glimt i ögat. Hans filmer är bevisen på att animerat inte behöver vara barnsligt och ytligt. De bar på starka budskap om att tro på sina drömmar och vara sig själv.

Källa: Wikipedia

This entry was posted in Musik och kändisar and tagged . Bookmark the permalink.

1 Response to Walt Disney av Elvira

  1. Anna says:

    vad intressant text! det märks verkligen att du gillar walt disney! 😀

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s